De undersökta företagen är ANWR, Ecco, Eurosko, Nilson Group, Scorett och Vagabond. I den nya rapporten granskas hur de arbetar med att minska miljöeffekter i sin produktion.

Enligt Naturskyddsföreningen och SwedWatch har företagen bristande kunskaper om produktionen. Det gäller också vilka krav och kontroller de har av hur leverantörerna lever upp till deras miljökrav.

SweWatchs besök på tillverkningsplatser i Indien och Pakistan avslöjade att få företag visste var lädret garvades. Det visade sig också att företagen oftast enbart var i kontakt med slutleverantören som satte ihop skorna i sin fabrik. Kännedomen om underleverantörerna, exempelvis garverierna, var bristfällig.

- I bransch efter bransch ställer konsumenter krav på att tillverkningen av produkter inte ska leda till miljöproblem, men skobranschen verkar ha halkat efter utvecklingen, säger Mikael Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

I rapporten tas också en fältstudie i södra Indien upp där flera svenska företag uppger att deras läder garvas. Vattenprover visade på stora föroreningar, bland annat höjda salter i både vattendrag och mark. Det hade fått till följd att skördarna i det omgivande jordbruket minskat radikalt under de år som läderindustrin expanderat.

- Jag har sett hur man på garverier i Indien använder kemikalier som man inte har någon aning om hur de ska hanteras eller vilka effekter de ger på dem som arbetar där eller på den omgivande miljön, säger Maria Engvall, SwedWatch.

Granskningen redovisar även att alla företag uppmanar sina leverantörer att följa miljölagstiftningen i landet där produktionen sker. Utöver det har flera av dem en lista över vilka kemikalier som inte får finnas i de färdiga skorna. Endast två, Ecco och Vagabond, har restriktioner på själva produktionen.

Ingen, förutom Ecco som driver egna fabriker och garverier, kontrollerar dock om kraven följs hos underleverantörerna.

- Utan uppföljning och kontroll famlar företagen i blindo på miljöområdet. Det vi ser på plats i u-länder är att många intentioner inte efterlevs, anser Mikael Nilsson.

Effekterna av den bristande kommunikationen tydliggjordes också vid ett besök på ett pakistanskt garveri som tillverkar läder åt de svenska företagen. Där fanns tveksamheter bland annat om fabriken hade tillstånd att garva läder. Fabriksledningen hade ingen kännedom om några krav från svenska företag. Deras verksamhet hade heller aldrig kontrollerats.