OM TRE ÅR har vi en ny generation fotbollsspelare i Sverige. En generation uppvuxen på konstgräs. En generation fylld av teknik och vetskap om att det går att spela på konstgräset året om – utan att det studsar åt helvete.
BK Häcken har fattat det här och investerat i det allra senaste konstgräset på Gothia Park Academy. Där utbildas lagets 17-åringar och 19-åringar på den femte generationens konstgräs, det allra senaste. En plan kostar mellan fyra och fem miljoner att anlägga och folk åker från hela Sverige för att titta på den typ av konstgräs som Häcken har.
NATIONALARENAN RÅSUNDA tvingades förra veckan byta ut sin usla matta för en kostnad av två miljoner kronor, så nu kan svenska mästaren AIK inte ens skylla på dålig plan när klubben förlorar. Att byta hela gräset (som ser väldigt ansatt ut) på Gamla Ullevi skulle kosta nästan detsamma. Och kanske är ett trist faktum när fyra matcher på bara åtta dagar gjort planen ospelbar.
Att köra med lösningen grassmaster, en uppfinning som syr in konstgrässtrån i den vanliga mattan vid målområdet, kanske är en grön lösning – men bara en konstgjord andning i längden.
Att kommunala bolaget Higab egentligen vill ha konstgräs på arenan är ingen hemlighet – så varför vänta i flera år? Det är betydligt bättre spel på Borås Arena eller Behrn Arena än när IFK Göteborg försöker rulla boll över månkratrarna på Gamla Ullevi.
TILL OCH MED den datumutgående generationen – som landslagsmeriterade mittfältaren Marcus Lantz, 34 år – har insett fördelen med konstgräs. Eller åtminstone nackdelen med riktigt gräs i april.
Häromkvällen satt Lantz i tv hos Patrick Ekwall och berättade han och resten av serieledande Helsingborg fått tänka om på en kass plan. I stället för att spela sig snyggt ut en farlig situation i eget straffområde blir tokrensningar lösningen.
Det tänket hämmar förstås fotbollen.
Vi i Sverige får helt enkelt inse att vi inte har klimatet som håller riktigt gräs fantastiskt från mars till november. Därför är valet enkelt:
Byt till konstgräs.
Ju snabbare, desto bättre.
