PER SVENSSON
Palmhuset, Trädgårdsföreningen.
t o m 25/10
Att presentera konst i redan estetiskt överdådiga miljöer är svårt. Anledningen till att det trots allt blivit så populärt bygger dels på en överdriven kritik av den vita kubens ideologiska funktion, som fått många konstnärer att vilja visa sin konst i ”verkligheten” i stället. Dels på idealistiska förhoppningar om att ”lite samtidskonst” ska kunna vitalisera den egna verksamheten.
Men ibland lyckas faktiskt konsten göra något med icke-konstrummet som förstärker rummets egen intensitet. Så är fallet med Per Svenssons The New Clear Plants and The Butterfly Effect i Trädgårdsföreningens Palmhus. Svensson har mickat upp instängda fjärilar i en esoterisk installation som existerar så länge fjärilarna lever.
CHRISTIN WAHLSTRÖM
Galleri Mors Mössa
t o m 26/10
Christin Wahlström ställer ut på Galleri Mors Mössa. Utställningen blandar två kontrasterande formvärldar.
Den ena består av små skulpturer av lin, helt enkelt små invecklade tussar som ger ett organiskt intryck. Här finns också ett screentryck med texten ”Får får inte” som presenteras i det inre rummet, medan originalet med bokstäver i lin, presenteras i det yttre. Detta är den garnaktiga formvärldens enda referens till en skriftspråklig kvalitet.
Den andra delen ger ett starkare intryck av konstruktion och språklighet. Hit räknar jag en linje med borrar som borrats fast i galleriväggen, samt en miniatyrinsats med två soffor och ett bord på andra sidan rummet. Tillsammans gör dessa tydligt kodade ingrepp i rummet ”lintussarnas” funktion än mer prekär.
GABO CAMNITZER
Galleri 54
t o m 25/10
Samtidskonsten är full av bakgrundsberättelser om konstnärers historier och metoder. Ett sätt att undvika detta är betona det lekfulla experimentet i gallerirummet à la dada eller fluxus.
I utställningen Disregarding Alchemy på Galleri 54 anknyter Gabo Camnitzer till dessa traditioner och bjuder in besökaren att leka med små bollar av olika slag, varav vissa kan snurra i luften av sig själva genom lufttryck som går från en slangskulptur. Effekten av detta ”Suspended landscape” är roande. Blåsanordningen är satt i relation till minutiöst genomförda skulpturer med just en avgörande bakgrundsberättelse.
Förlagorna är enligt programtexten ”platonska kroppar” och här ges en ingång till verket genom en mystifierande referens till en gammal släktfejd. Utställningen spelar alltså på relationen mellan det spontana och det dunkelt historiskt traderade.
