Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Eftersom utsläppsrätter är billiga just nu är det billigare och effektivare för kommuner att göra en extrainsats på detta sätt än på egna klimatsatsningar, skriver debattörerna. Bild: Bild: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Kommunala klimatsatsningar riskerar bli ett slag i luften

Debatt Kommunala klimatpolitiska extrasteg har inte någon direkt effekt på de totala utsläppen. Ska de få en sådan behöver hänsyn tas till den internationella och nationella klimatpolitikens utformning, skriver forskare knutna till SNS.

I dag, torsdag, presenterar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, rapporten Energimarknaden, ägandet och klimatet. Rapporten diskuterar bland annat om de kommunala energibolagen har en särskilt roll att spela på marknaden och i så fall hur en effektiv sådan ser ut.

Historiskt har kommunala verksamheter ofta genomfört miljöförbättrande åtgärder som gått utöver dem som stadgats av den statliga miljöpolitiken. Sådana lokala miljöpolitiska extrasteg har länge varit betydelsefulla.

Då och då möts vi av nyheten att kommuner eller deras bolag vidtar sådana extrasteg även på det klimatpolitiska området, det vill säga åtgärder som går längre än Sveriges och EU:s klimatpolitik. En kommun kan till exempel ha antagit mål om att bli koldioxidneutral eller ha en fossilbränslefri värme- och elproduktion. Detta kan innebära både att dyrare investeringsalternativ väljs och att redan gjorda investeringar läggs i malpåse. Det kan också handla om att kommunen går över till biogas- eller eldrivna fordon eller ställer särskilda krav på nya byggnaders energiprestanda. Vilka effekter har sådana åtgärder egentligen på klimatutsläppen?

Ingen effekt

Svenska värme- och elproducenter ingår i det europeiska utsläppshandelssystemet (EU ETS). EU ETS anger ett tak för energiintensiva verksamheters samlade utsläpp av koldioxid. Utsläppsrätter motsvarande denna volym delas eller auktioneras ut till företagen. Handeln med utsläppsrätter bidrar till att utsläppsmålet nås till lägsta möjliga kostnad. En aktör som minskar sina utsläpp tjänar på detta; man får utsläppsrätter över som man kan sälja till någon annan aktör med högre minskningskostnader, som då kan släppa ut mer under det givna taket.

Detta gäller även när kommunala energibolag i Sverige minskar sina utsläpp extra mycket. Någon annan tillåts då släppa ut mer. Klimatpolitiska extraåtgärder på kommunal nivå får alltså ingen effekt på EU:s samlade koldioxidutsläpp men innebär en extrakostnad för kommunens invånare och företag.

EU ETS omfattar inte alla branscher och alla verksamheter, men Sverige har ett åtagande gentemot EU om hur stora utsläppen för sektorer utanför EU ETS får vara. Riksdagen har dessutom ställt upp ett än striktare mål för dessa. Regering och riksdag kommer rimligen att anpassa koldioxidskatter och andra styrmedel så att detta mål nås. Om enskilda kommuner tar ytterligare klimatpolitiska steg i sektorer utanför EU ETS blir effekten därför också tveksam.

Högre energitaxor

Så länge inte Sveriges målnivå ändras kommer dessa extrasteg bara att innebära att staten inte behöver införa fullt lika kraftfulla styrmedel för att nå målet. Kommunens åtgärder flyttar bara utsläpp från den egna kommunen till andra kommuner, till priset av högre energitaxor eller högre skatter för de egna medborgarna. På samma sätt som med EU ETS så gör det nationella taket att vi å ena sidan inte släpper ut mer än vi bestämt oss för, men å andra sidan knappast mindre än så – oavsett lokala åtgärder.

Detta är ett nytt inslag i miljöpolitiken, och det är därför fullt begripligt att kommunalpolitiker och debattörer lever kvar i föreställningen om att kommunala verksamheter kan göra extra insatser för klimatet på samma sätt som man gjort på andra miljöområden, och som man kunde göra för klimatet tidigare. Vår studie visar att kommunala energibolag i genomsnitt var bättre än privata på klimatområdet innan EU ETS började, förmodligen just tack vare sådana lokala extrainsatser, men att skillnaden försvunnit sedan dess. Det är inte ett misslyckande för de kommunala verksamheterna, det är tvärtom en naturlig följd av en fungerande klimatpolitik.

Det senaste året har priset inom EU ETS sjunkit till mycket låga nivåer, vilket en del tagit till intäkt för att systemet inte fungerar, och att det därför trots allt skulle vara bra med kommunala extrasteg. Detta stämmer strängt taget inte; systemet fungerar som avsett i den meningen att det håller de samlade utsläppen vid en viss bestämd nivå. Däremot är det ett problem att man med dagens låga pris inte får önskad draghjälp i arbetet med att ta fram och sprida utsläppssnål, teknologi.

Bättre köpa utsläppsrätter

Vill kommuner bidra till minskade utsläpp kan man i stället helt sonika köpa utsläppsrätter och annullera dem. Detta skulle sänka EU ETS taket och bidra till att driva upp priset på utsläppsrätter. Eftersom utsläppsrätter är billiga just nu är det billigt för kommuner att göra en extrainsats på detta sätt. Högre priser på utsläppsrätter skulle uppmuntra utveckling av utsläppssnål teknik i andra verksamheter.

Kommunala extrasteg har varit viktiga inslag i den svenska miljöpolitiken under lång tid. Det finns utrymme att låta dem vara det på klimatområdet också, men då måste man ta hänsyn till hur EU:s och Sveriges samlade klimatpolitik faktiskt är utformad och samordna extraåtgärder därefter. Annars riskerar sådana extrasteg att bli kostsamma slag i luften.

Björn Carlén

fil dr och verksam som forskare vid SNS och Statens väg- och transportforskningsinstitut

Tommy Lundgren

professor och verksam vid Centrum för miljö- och naturresursekonomi vid Umeå universitet

Jesper Stage

professor i nationalekonomi vid Mittuniversitet

Mest läst