Blockpolitiken är en tvångströja, hävdade Sydsvenskan i en ledare inför den gångna helgens liberala riksmöte. Ett riksmöte som öppnades under parollen Vi vill mer. Och det är klart att partiet vill mer, såväl vad gäller genomförande av liberal politik som att få opinionssiffrorna att stiga.
Att helgardera med en flört i kulisserna med socialdemokraterna är dock ingen smart strategi. Ändå är det alltså vad såväl Sydsvenskan som en rad kommunpolitiker har i åtanke.
– Om valmatematiken står sig tycker jag att Sverige har betydligt större möjlighet att få ett liberalt styre om Folkpartiet samarbetar med Socialdemokraterna, sade Fredrik Lundgren, kommunalråd i Strängnäs i Expressen i går.
Men att blocköverskridande samarbeten funkat i enskilda kommuner betyder inte att det skulle göra det i riket. Det är stor skillnad på praktisk kommunalpolitik och rikspolitik. Dessutom står det lika klart att det som funkar i den ena kommunen inte skulle göra det i den andra.
Tanken på att Folkpartiet skulle börja samverka med Socialdemokraterna i Göteborg är exempelvis absurd. Här är klyftan mellan vad partierna vill åstadkomma, även i den mer praktiska kommunpolitiska vardagen, milsvid.
I kärnfrågor som skola och omsorg har partierna så skilda uppfattningar att de svårligen skulle gå att överbrygga. Här visar sig också de ideologiska skillnader som faktiskt finns mellan partierna extra tydligt.
Socialdemokraterna i Göteborg har noll förståelse för tanken om att utöka göteborgarnas rätt till valfrihet, de vill snarare backa bandet.
– Göteborg vinner vi tillsammans med Alliansen. Det är hög tid för S att bytas ut mot oss, så slipper de skylla sina egna tillkortakommanden på regeringen! säger Helene Odenjung.
Jan Björklund var lika tydlig när han åter fick frågan på liberala riksmötet. Det är inte aktuellt med ett S-samarbete, sade han och hänvisade till det tidigare landsmötesbeslutet. Bra! Alliansen behöver en nytändning. Då är varumärkesvård, inte vilda spekulationer kring söndring, rätt medicin.
Därmed inte sagt att Allianspartierna inte kan vässa sina respektive profiler. Att Folkpartiet tog tillfället i akt att på riksmötet lansera ett reformpaket för att stärka skyddet för utsatta kvinnor var utmärkt. Folkpartiet har stark trovärdighet i frågor som rör kvinnors rättigheter. Och rätten till kvinnofrid är förstås den mest grundläggande. Fotboja skall utdömas tidigare och fler våldsverkare bör få fängelse var ett par angelägna krav, som Jan Björklund presenterade i sitt tal.
Partiledaren gjorde också tydliga markeringar mot de rödgröna. Vi har inte utrymme för fler skattsänkningar, men vi heller inte chockhöja skatterna på företag som skapar jobb, sade han.
Nej, Folkpartiet är inte nästan som Socialdemokraterna, eller vice versa. Och de skillnaderna är viktiga.
GP 10/3 -14