De rika länderna har stått för 75 procent av de totala utsläppen av växthusgaser hittills. Omvänt slår 75 procent av konsekvenserna av den globala uppvärmningen mot de mest utsatta i utvecklingsländerna, i synnerhet ursprungsfolken. Torka, översvämningar och ett oberäkneligt klimat gör att kvinnor och män på landsbygden tvingas migrera för att klara livhanken. Enligt Röda Korset finns det redan i dag 25 miljoner klimatflyktingar.
De rika länderna har svikit sitt ansvar för att stoppa den globala uppvärmningen. Under perioden 1990 till 2007 ökade de i stället sina totala utsläpp av växthusgaser med över 10 procent.
Inför förhandlingarna i Cancún har fokus legat på marknadslösningar som handel med utsläppsrättigheter, REDD och en expansion av odlingar av biobränslen. Dessa "lösningar" hotar på ett katastrofalt sätt matsuveräniteten och ursprungsfolkens rättigheter i Syd.
Ohållbar utvecklingsmodell
Alla länder behöver producera varor och tjänster för att tillfredställa sin befolknings behov. Men vi kan inte fortsätta med en utvecklingsmodell som har lett till att de rika länderna har ett ekologiskt fotavtryck som är flera gånger större än vad planeten klarar av, samtidigt som en miljard människor går och lägger sig hungriga varje kväll.
För att garantera mänskliga rättigheter och återställa balansen i naturen så måste vi byta ut den rådande utvecklingsmodellen mot en ny och mer hållbar syn på vår omgivning. Ursprungsfolkens förslag stavas ”Sumak Kawsay”, att ”leva väl”.
De rika länderna måste nu ta sitt ansvar under klimattoppmötet i Cancún och för en gångs skull lyssna på de mest utsatta och minst representerade. Här presenterar vi ett antal slutsatser från folkens klimattoppmöte som hölls i Cochabamba, Bolivia, i april 2010, för att mänskligheten ska lyckas hejda klimathotet:
Ta ansvar för historiska utsläpp
De rika länderna måste ta ansvar för sina historiska och nuvarande utsläpp av växthusgaser genom att kraftigt minska sina egna utsläpp och ansluta sig till 1,5 graders målet. De rika länderna måste även betala sin klimatskuld. Minst 6 procent av de rika ländernas BNP bör överföras till utvecklingsländerna så att de kan hantera miljökatastrofer som följer i klimatkrisen spår och skapa klimatneutrala och hållbara samhällen. En motsvarande summa används i dag varje år för militära utgifter och fem gånger så mycket spenderades på att rädda banker och spekulanter under finanskrisen.
Ökad biologisk mångfald minskar utsläppen
Vi måste på allvar börja ifrågasätta nuvarande utvecklingsmodell. De globala utsläppen skulle minska avsevärt om den småskaliga och varierade jordbruksproduktionen bejakades och lokala marknader effektiviserades. Även om naturområden som ofta är ursprungsfolksterritorier, sköttes på ett integrerat sätt. Det vore även ett effektivt sätt att bekämpa hunger, undernäring och dagens livsmedelskris. Utvecklingen av grön teknologi måste påskyndas och hinder för dess fria spridning, som patentlagstiftning rivas. Ursprungsfolkens egen teknologi och traditionella kunskaper måste också uppvärderas och bli en naturlig del av klimatpolitiken.
Flera nya studier – om den arktiska isen, uppvärmningen av den sibiriska tundran, försurningen av våra hav – tyder på att vi närmar oss farliga tröskeleffekter som kan få den globala uppvärmningen att skena och rucka förutsättningarna för livet på jorden. Situationen är så pass akut att vi menar att det är dags att genomföra en global folkomröstning om klimatpolitiken. Det är hög tid att ge vår planet – Moder Jord – en uppsättning rättigheter som måste respekteras på samma sätt som de mänskliga rättigheterna. Klimatet kan inte vänta längre, arbetet måste börja nu.
Miguel Palacín
CAOI (det andinska nätverket för ursprungsfolk i Colombia, Ecuador, Peru och Bolivia)
Carmen Blanco Valer
vice ordförande Latinamerikagrupperna