Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Klas Östergren ett självklart val

    I veckans nystart av Fråga kultureliten i SVT beklagade sig Theodor Kallifatides över att ingen längre var intresserad av fiktion, utan allt måste börja med ett stort Jag. Narcissism och "autofiktion".

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Till någon del stämmer det som en fortlöpande medialisering av litteraturen. I ljuset av den är invalet av Klas Östergren till Svenska Akademien en markering av motsatsen – litteraturen som ett unikt fiktionsväsende. Klas Östergren stryker lätt maskerad genom sina romaner, men de är framför allt hyllningar av fiktionsberättelsens fantasi, förundran och melankoli. På hans berättarpalett ryms lika delar feststämning och förstämning, äventyr och livslögner.

    För skickligheten – se hans briljanta genombrott 1980 med Gentlemen (som nu filmas av Mikael Marcimain) som är en kolossalt underhållande skälmroman om bröderna Leo och Henry Morgan. Sedan följde Fattiga riddare och stora svenskar 1983, men de som väntade sig en kavalkad av "berättarglädje" fick snart ta sig en funderare. Klas Östergren ställde om siktet och ritade upp ett nytt revir i trilogin – Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1996). Det är romaner om mänsklig vacklan mellan värdighet och vilsenhet. Östergren har en förkärlek för eftersäsongens blåsiga provins för kantstötta existenser. Ofta nog i Österlen.

    Östergren har lika nära till de röda rummen i skumraskets Stockholm. Östergren återvänder till brottsplatsen med den fullvuxna pojkboken Gangsters 2005 som tar vid där Gentlemen slutade 1979. Allt för att leda läsaren vidare genom rövarsamhället och in i 2000-talet. Det var Östergrens triumf nummer två, men jag tänker ändå hellre på den alldeles obarmhärtiga och försåtliga Den sista cigaretten från 2009 som – bland annat – är en uppgörelse med det svenska 1980-talets dandyliv. Så växer den berättade världen. Klas Östergren har efter hand faktiskt blivit en klassiker i sin egen generation. Det är få förunnat. Hans inval faller till sist ut men är sedan länge rätt självklart.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.