Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Kitty Jutbring: "Sundare ideal är allas ansvar"

Alla människor, hör och häpna, sätter inte likhetstecken mellan smal och snygg. Dock verkar vi vara få. Går du ner i vikt möts du av applåder och hurrarop. "Hur mycket har du gått ner och hur har du gjort?!” Går du däremot upp i vikt blir det … tyst. Möjligtvis pratas det bakom din rygg och kanske får du några välmenade hintar. Jag behöver inte gå längre än till mig själv för att bekräfta det.
Oavsett vikt, hur kan nån tycka att det är okej att kommentera, bedöma och döma andras kroppar?
När jag kollar in tv-utbudet börjar jag ana svaret på frågan. Våra kroppar är nämligen stor underhållning. 2004 skapade brittisk tv formatet Biggest Loser. Överviktiga tävlar om ett pris, vinnare blir den som tappar mest i vikt. Programmet gömmer sig bakom prat om hälsa, men är det hälsosamt? Kollapser, svältdiet och ständigt närvarande sjukvårdsteam talar för nånting annat. Jag vet att kost och motion har med livslängd att göra, men att tävla i att gå ner så mycket som möjligt, så fort som möjligt, låter det sunt? Det är inget annat än dumhet. Särskilt som det sker inför publik delvis bestående av mottagliga unga med låg självkänsla och lite livserfarenhet. I slutet piffas deltagarna upp och hyllas för sitt nya utseende. Budskapet är inte subtilt: smal är lika med snygg.

Som grädde på moset tycker pressen att det är en nyhet att någon blivit smal­are: "Jag känner mig så mycket snyggare, jag älskar verkligen mig själv och mitt sexliv har aldrig varit så här bra!" Det låter ju lovande, men hur djupt sitter den här självkänslan, ända nere i underhudsfettet? Inget har förändrats, det är som ett plåster på ett benbrott.
Biggest Loser är bara ett exempel. Revenge Body med Khloé Kardashian hamnar också på prispallen i genren ”dummast i tablån”. Deltagarna får hjälp av stjärnan att ta revansch på någon ­genom att få en snygg kropp. "Min förälder/partner har öppet mobbat mig i flera år för att mitt yttre inte duger, jag känner mig oälskad", gråter deltagaren. Och svaret på det? Är det ”du får terapi och mobbarna utbildas om människo­värde och vanligt hyfs?" Nej. I varje avsnitt är lösningen likadan: ”Om du ­tränar varje dag och svälter dig så kommer du snart se ut precis så som mobbarna vill.” Ja, shit, snacka om revansch. Vilken hämnd. 

”Stäng av tv:n då!” säger nån. Och, visst, det är ett bra alternativ. Om vi alla hade gjort det hade det gett resultat. Då hade vi bara haft all annan reklam, media och populärkultur kvar att sanera.
Såklart kan vi fortsätta att stänga av, blocka, avfölja och göra medvetna val, men vi kan inte blunda så fort vi är ­utomhus. All media, kändisar och företag har ett stort ansvar. För fasen, ta det ansvaret! Jag har fått nog för länge sen.

Tumme upp: Hösten!

Tumme ner: Barnoverall-säsong

Kitty Jutbring är programledare i radio och tv. Aktuellbland annat med Barnkanalens Labyrint, samt med en blogg och Youtubekanal: Kitty was here.

Mest läst