Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Caroline Andersson

Katrine Kielos | Det enda könet

Litteraturrecensioner

Sakprosa

Katrine Kielos | Det enda könet

Bonniers

”Förklara för mig som om jag var tretton år gammal”, bad journalisten och författaren Johanna Koljonen i en DN-krönika (29/11) i höstas. Det var precis när skuldkrisen i eurozonen började bli så uppenbar att ekonomin tog sig in på förstasidorna i nyhetsdelen och ägnades stora rapporter i både tv och radio. Problemet var att vi var få som förstod vad som pågick överhuvudtaget. Det ekonomiska språket var som en tjock vägg av begrepp och komplexa skeenden som talade till redan insatta.

Att marknadsekonomin blivit så abstrakt är i grunden en fråga om makt. Ju färre som faktiskt begriper vad som hände när Lehman Brothers kraschade 2008 och drog med sig världsekonomin i fallet, desto sämre insyn och påläst kritik går att finna. Miljontals människor har hamnat i fattigdom och arbetslöshet. Ändå är det bara ett fåtal som faktiskt kan analysera skeendet som lett fram till det. Det är naturligtvis en utmärkt strategi från finansvärlden och ekonomiska experter. Ju färre som talar det ekonomiska språket, desto mer makt får deras rådgivning och analyser. Det alarmerande är att såväl en stor del av vänstern som feminismen har gått på det. Vi har överlämnat den samtida politikens fundament – ekonomin – i händerna på nationalekonomer och nyliberaler och med uselt självförtroende har vi konstaterat att det där är ingenting för oss.

Just därför är Det enda könet en oerhört välkommen bok. Pedagogiskt och påläst börjar Katrin Kielos från början med Adam Smith och nationalekonomins grundstomme. Med lätt hand och en glimt i ögat beskriver hon ”den ekonomiska mannen” som blivit utgångspunkten i nationalekonomiska analyser. Det är den allmängiltiga beskrivningen av vad en människa är: rationell och förnuftig med egenintresset som drivkraft.

Med hjälp av metaforer och idéhistoriska paralleller från Aristoteles till Keynes ger Kielos en överblick av vad ekonomi har varit och vad det är i dag. Grundligt går hon igenom turerna som ledde till finanskraschen 2008, samtidigt som systemkritiken ständigt är närvarande, utan att ta över. De nationalekonomiska männens stora teorier dekonstrueras till att bli en analys om samhället som vilken annan som helst. Dessutom blir det tydligt att det inte är en särskilt god sådan.

Det enda könets största förtjänst är att författaren i fråga är kunnig, men samtidigt inte objektiv. Det innebär något så ovanligt som en insatt och saklig kritik av den typ av marknadssamhälle som dominerat världen i trettio år samt en väl uppbyggd argumentation kring nyliberalism. Likaså är det en genomgående spännande läsning. Jag har hela tiden roligt i Kielos sällskap. Med oväntade svängningar och ordval begripliggör hon den nuvarande ekonomins grunder och blandar respektlöst högt och lågt. Jag trodde aldrig jag skulle läsa en bok om ekonomi som rymmer en passage om det kvinnliga könsorganets ph-värde och beskriver Aristoteles kritik mot ränta som ”en pervers union av pengar som knullar sig själva”. Det är oerhört befriande.

Men så var det det där med det enda könet. Den feministiska analysen på vår ekonomi. Kielos resonerar kring hur den ekonomiska mannen är just en man. De egenskaper som människan sägs bestå av är sådana som alltid konnoterat till manlighet. Mannen är rationell, kvinnan känslomässig. Mannen styrs av egenintresse, kvinnan är omvårdande. Inga traditionellt kvinnliga egenskaper finns med i ekonomins analys av människan, liksom kvinnors obetalda arbete inte finns med i någon BNP eller uträkning. Här finns obestridliga fakta, som att sjuttio procent av världens fattiga är kvinnor och att män och kvinnor har olika strukturella positioner i ekonomin. En ekonomisk teori som inte tar hänsyn till det kommer alltid vara otillräcklig.

Men det finns en mängd andra ohållbara aspekter av dagens ekonomiska system, inte minst det alarmerande ekologiska. Det är också svårt att diskutera dikotomin manliga och kvinnliga egenskaper utan att samtidigt bekräfta dem som sanna. Kielos påpekar förvisso att inte heller män lever upp till den ekonomiska mannens ideal, men här finns samtidigt en haltande analys kring hur en ekonomisk politik som utgår ifrån traditionella kvinnliga egenskaper skulle vara bättre. Det känns, helt enkelt, inte tillräckligt relevant.

Det räcker gott att konstatera att dagens världsekonomiska system lider av en mängd brister och felaktiga analyser om både produktionsmått, jordens resurser och den mänskliga naturen. Den verkligt feministiska gärningen är snarare att Kielos skrivit en bok som får en feminist med usla mattebetyg att sträcka på ryggen. Var det inte svårare än så här?

Katrine Kielos bok Det enda könet – som bland annat behandlar den ekonomiske mannen, den rationella, menliga individ som har egenintresset som drivkraft och definierat ekonomisk teori.

Elin Grelsson Almestad är författare och kulturskribent. Medverkar regelbundet på GP Kultur. Senast skrev hon om begreppet ”överkonsumera fritid” som smygit sig in i det politiska språket.

Mest läst