Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Karlsten ny krönikör på GP Kultur

Journalisten och radioprataren Emanuel Karlsten debuterar som krönikör i GP.

Vad kommer du att skriva om i dina krönikor?

– Det kommer nog bli en del av det som jag skrivit om förut och som jag har bevakat under lång tid. Bland annat den kulturförändring som samhället går igenom i och med att det digitala blir allt viktigare, och hur vi ska förstå det som händer i vår omvärld i anknytning till det. I det förflutna har jag också skrivit mycket om religion. Det skulle vara roligt att beröra det i GP. Även om jag är intresserad av väldigt många ämnen så är det de två som är mina huvudområden, det vill säga digitaliseringen och religionen. Det är även de två ämnen som är sämst bevakade i Sverige, tycker jag.

Vad handlar din första text om?

– Den handlar om Flashback, Researchgruppen och Aftonbladet, och den integritetskränkning det är att gå igenom uppgifterna för alla de hundratusentals svenskar som trott att de publicerat sina innersta tankar anonymt. Jag tycker att det är djupt problematiskt och någonting som behöver debatteras mer.

Researchgruppens arbete har lett till att många makthavare med tvivelaktiga åsikter avslöjats. Är inte det viktigt?

– Jo, men då får man ställa sig ett antal frågor, till exempel hur många vanliga medborgare som ska offras för en makthavare. Är det rimligt att tio personers integritet kränks för att en makthavare avslöjas? Eller är siffran 10 000? 100 000? Var går gränsen? Ska journalister verkligen ha tillgång till allt som skrivs? Ska någon det? Som det är nu finns det ett gäng obehöriga personer som har tillgång till svenska medborgares djupaste hemligheter. Det är inte etiskt försvarbart av Aftonbladet att betala för det materialet. Integritetsfrågan ökar i vikt i takt med att tekniken gör det lättare att kartlägga väldigt många människor. Det är inte säkert att man ska göra det bara för att man har möjligheten.

– Det här är ett bra exempel på det jag tycker vi skriver för lite om. När vi samtalar om sådant är det ofta endimensionellt. Man slår fast att Flashback är dåligt och att alla hatar på nätet. Vi frågar oss inte vad det betyder och varför det är just på internet som man kan se att så många hatar och mår dåligt, eller hur vi kan lära och använda oss av det.

Du som har specialiserat dig på digitala medier – vad är din uppfattning om papperstidningens framtid?

– Jag tror att den är … det är klart att det inte ser ljust ut. Det är ingen hemlighet. Men papperstidningen kommer att finnas så länge som människor vill ha papperstidning. Som journalist är det inte mitt uppdrag att vara antingen digital eller print, utan min uppgift är att tillgodose människor med nyheter på den plattform som de vill ta del av dem på.

Vad gör du annars?

– Jag är egentligen pappaledig, men har tjuvat lite under tiden och jobbat med P4 Extra som programledare där. Jag är också rådgivare för olika mediebolag, och har varit fast krönikör i DN i flera år, så det är där jag kommer ifrån. Att skriva i GP är som att få komma hem, på något vis. Jag har bott i Göteborg i några år nu, så det är spännande att grunda sig lite lokalt. Det känns som en naturlig utveckling, och också hedrande att få skriva i den här tidningen som jag vet betyder så oerhört mycket för folk i Göteborg.

Mest läst