Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Kajsa Gordan (text) Mia Maria Güettler (bild) Kim Fupz Aakeson (text) Niels Bo Bojesen (bild)

    En börjar på dagis, en är en pojkes fantasi och en har smugglats in i landet. Kajsa Öberg Lindsten har läst tre barnböcker om hundar och bland annat hittat svart dansk humor i ämnet.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Böcker

    Böcker

    Kajsa Gordan (text) Mia Maria Güettler (bild)

    Kim Fupz Aakeson (text)

    Niels Bo Bojesen (bild)

    Kjelle börjar på hunddagis

    Berghs

    Vitello vill ha en hund

    Översättning från danskan: Lena W Henrikson

    Berghs

    BonnierCarlsen

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    En levande hund är vad svenska barn önskar sig allra mest. Det framkom i en nyligen gjord enkätundersökning. Men den lurviga kompisen riskerar att bli en svårhanterlig bit i de vuxnas vardagsliv. Så årets julklapp lär den aldrig bli. Men man kan ju drömma. Jag har läst tre hundböcker för barn, som lyckades röra mitt eget hundskeptiska, vuxna hjärta.

    Kjelle börjar på hunddagis är en bilderbok. De stora, vackra bilderna är fulla av intressanta detaljer, och kompletterar på så vis den kortfattade texten, genom att berätta mer om den miljö där den utspelar sig.

    Kjelle är en liten bortskämd hund med långa öron, ganska lik en tax, och ständigt klädd i ett slags blommig kroppsstrumpa, som borde omöjliggöra uträttandet av alla slags naturliga behov. Han är sambo med sin matte Bettan, en arbetslös kvinna som bakar bullar och går små promenader med honom. Men plötsligt får Bettan jobb, och Kjelle måste börja på hunddagis. Han blir väldigt ängslig, eftersom han inte är van vid att umgås med andra hundar. Men allting slutar förstås lyckligt. Budskapet, som även ett barn kan ta till sig, är att dagis är bra och roligt. Där får man kompisar. Utan bilderna skulle historien framstått som menlös och vag. Men bilderna ger liv och konturer.

    På väggarna hemma hos Bettan hänger det nästan bara hundporträtt. Hon gillar djärvt mönstrade textilier, men är själv ytterst tillbakadragen. På sina promenader vänder hon och Kjelle ryggen åt andra människor – som har så brått, eller vänslas på bänkarna, och åt andra hundar – som är stora och nakna och skamlöst pissar på lyktstolparna. Det är allt bra tur att de båda kommer ut i världen och får lite fler kontakter. Tillsammans med ett uppmärksamt förskolebarn kan också den vuxne njuta av boken.

    Vitello vill ha en hund, är en bok med bilder i färg och lagom mycket text för den som ganska nyligen har lärt sig läsa själv. Den handlar om hur en liten pojke som inte får någon hund tröstar sig själv med hjälp av sina fantasier. Berättelsen är humoristiskt burlesk, med dovt realistisk bakgrund, utan den sentimentala eller pedagogiska underström som brukar trösta oss vuxna. Författaren är dansk, och jag kan inte låta bli att fundera över om svart humor är mer tolererad i dansk barnlitteratur än i svensk.

    Vitello bor i ett hus intill en motorväg, tillsammans med sin hårdföra mamma, som föder upp honom på spagetti, eftersom det är billigt, och dessutom påminner henne om drömlandet Italien. Vitellos vilda fantasi får honom att pissa på bilar och bita brevbäraren i benet. Men egentligen är han en snäll och tankfull liten gosse. Och rolig. Måtte han inte krossas av vår tids så populära ”nolltolerans”! Böckerna om honom (det här är den tredje) passar perfekt för kluriga åttaåringar.

    Puzzel den lilla smuggelhunden är en bok med korta kapitel, svartvita bilder och stor text. Det är en rörande historia, om en liten smuggelhund från Polen som till slut får ett nytt hem i Sverige – hos Mimmi, som nyss har fyllt nio. Berättelsen är både pedagogisk och gullig, men ändå varken tråkig eller sliskig. Här finns en sympatisk realism. Hunden Puzzel uppför sig som en riktig valp. Hon biter i saker och pissar på golvet. I berättelsen påpekas att hundsmuggling är djurplågeri, men att alla hundsmugglare kanske inte är ärkeskurkar.

    Det antyds att Mimmis familj befinner sig i kris efter en skilsmässa. Mimmi är sorgsen, hennes snälla storebror vill trösta henne med en valp. Men han är ganska omdömeslös. Och deras mamma är orolig och tyngd av ansvar. Till slut ordnar sig allting ändå på bästa sätt – tack vare tursamma omständigheter, en snäll veterinär och en oumbärlig mormor. Det är en trevlig feel-good-bok för lågstadiebarn.