Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

"Känns bra att ha ett liv vid sidan av hockeyn"

Ishockey Att Henrik Lundqvist är landets störste hockeyspelare vet vi. Men hur är livet i USA? Vi tar flyget till Manhattan – och pratar familj, framtid, kändisskap och välgörenhet.

Stora skyltar med Street closed möter oss i Tribeca på Manhattan. Bara dagen innan rasade en byggkran på hundra meter ned rätt i gatan, dödade en person och krossade ett antal bilar.

Poliser, brandmän, cementbilar … det är ett organiserat kaos som tar hand om förödelsen strax utanför Tiny’s restaurang längst nere på Manhattan.

Henrik Lundqvist ruskar på huvudet.

– Det är den tredje kranen som rasar på kort tid. Ett par har fallit på själva husen också …

Vi sitter i solen, utomhus på en soffa. Det är nästan som vår, trots att det bara är februari.

Lundqvist plockar på sig solglasögonen och den närmsta stjärnans strålar värmer gott.

– Det var Groundhog day här för ett tag sedan. Ni vet, när ett murmeldjur kommer ut ur sitt bo. Han kom alldeles nyss … och kan inte se sin skugga, det här låter helt sjukt, så är det tidig vår. Och det gjorde han inte. Alla jublade här, ler landets allra största hockeystjärna.

För det kvittar vem du frågar – Henrik Lundqvist är verkligen kungen av New York. Åtminstone för alla som nånsin hört talas om hockey.

På arenan Madison Square Garden finns det en souvenirshop med hockeytröjor – och killen i kassan tittar lite misstroget på mig när frågan kommer.

”Vem som säljer flest tröjor? Lundqvist, of course.”

Det är liksom en dum fråga i världens mest kända arena.

Den förre målvakten i Frölunda är inne på sin elfte säsong i New York Rangers – och har byggt en status som få hockeyspelare kan matcha.

Han är kompis med John McEnroe, spelar tennis med skådisen Edward Norton – och slår till och med världsettan Novak Djokovic i uppvisningsmatcher.

– Haha, jag skulle inte ha en chans egentligen! Djokovic var snäll och lät mig och McEnroe vinna. Novak servade med skruv en gång och det var helt sjukt vad bollen stack i väg! Jag hade inte en chans att ta den, säger Henrik.

Han tar en sipp på sin chai latte, ni vet tevarianten av en latte.

Fiket har Lundqvist valt själv – och det är både trendigt och läckert.

– Vi har precis flyttat hit, så jag börjar lära mig vilka ställen som är bra och inte.

Tidigare bodde familjen på Upper West av Manhattan, men i takt med att barnen har anlänt så har familjen Lundqvist tänkt om.

– Det finns skolor och dagis och många av killarna i laget bor här nere. Och sedan är utrymmena annorlunda här nere. Mer loft, mer öppna ytor än på Upper West Side. Vi fastnade för Tribeca.

För tre och ett halvt år sedan kom Charlise in i familjen Lundqvists liv – och inget är sig förstås likt. Henrik, som egentligen aldrig gillat andras barn, har plötsligt omvärderat – och för tio månader sedan kom lillasyster Juli till familjen.

– Det har alltid varit ett speciellt förhållande till andras barn. Men sen fick brorsan barn och sen fick syrran barn, så jag fick på nåt sätt en helt annan syn på barn. Och de egna barnen är en helt annan story …

Henrik ler.

– Hur de växer, hur jag känner för dem … saker som jag uppskattar.

Lilla Juli har rest på sig.

– Ja, hon är ute och går med en vagn. Det går fort där också.

Känner du att du missar mycket när du reser så pass ofta? Att du inte hör barnens första ord eller ser de första stegen?

– Det är väldigt tacksamt med teknologin! FaceTime. Familjen, vännerna. Det är mycket enklare nu. Det hade varit tufft om det varit för tio år sedan.

– Nu missar jag ingenting. Jag är med hela tiden, pratar med familjen och ser dem när som helst! Det tycker jag är lysande, att jag kan se dem och inte bara prata.

Så bägge barnen har en iPad för att prata med dig?

– Inte den yngsta, haha. Inte än. Charlise kör dock Youtube, med en massa klipp av människor som gör figurer av Play doh, sån där lera. Det älskar hon, berättar Henrik.

Den här dagen har New York Rangers helt ledigt.

– Vi har det fyra dagar i månaden, det måste vara så fackligt, berättar han.

På förmiddagen intervju med Göteborgs-Posten, på kvällen Super Bowl 50 med halva laget hemma i den nya lägenheten.

– Vi skulle vara hemma hos Ryan McDonagh, men han fick en smäll mot skallen i matchen i går och mår inte alls bra. Vi fick hålla i det i stället, säger Henrik.

Men det är inte bara hockeyspelare som tillhör bekantskapskretsen.

– Det tog ett tag att bygga upp den sociala biten, men nu är den där. Det känns bra att ha ett liv vid sidan av hockeyn också. Det funkar inte med hockey 24 timmar om dygnet.

Dagen innan vinner Rangers på straffar, Lundqvist räddar två – och spelet börjar återigen flyta. Det fanns en svacka i december, då det mesta gick fel.

Tja, Henke blev till och med utbytt i ett par matcher.

– Vi började fantastiskt bra, sedan gick det väldigt trögt i slutet av november och december. Vi hade ett tufft schema, spelade många matcher på kort tid, reste mycket, det slet på oss – och vi tappade vårt spel! Vi har ju vissa förväntningar och ibland kanske man sätter för höga förväntningar på vår grupp. Det är många bra lag som slåss om det – men nu är vi ju med! Vi är ju ändå tvåa i vår division, så det är inte katastrof. Efter jul och nyår har vi börjat få ordning på det. Ni vinner vi i alla fall mer än vi förlorar, skrattar Henrik.

Drömmen är förstås fortfarande att få ta med sig Lord Stanleys pokal hem till Landvetter, som vinnare i världens mest prestigefyllda hockeyturnering.

– Washington har varit i en klass för sig så här långt, men sedan är det vidöppet! Ovetjkin har gjort ett par mål på mig. Tyvärr. Men hela Capitals är bra.

Han poserar vant mot en röd stålvägg i Tribeca när en polisman kommer fram från avspärrningarna vid den fallna byggkranen.

– Jag känner igen dig.

– Mmm, säger Henrik.

– Skådis? Tv, föreslår polisen från New Yorks stolta poliskår.

– Hockey, svarar Lundqvist.

– Från ett lag i New York?

– Japp. Rangers.

Sedan är det fritt fram.

– Du kan gå som du vill. Glöm vad jag sa om avspärrningen. Kan jag få ta ett kort till min syster? Hon älskar hockey och Rangers, säger polismannen smilar upp sig med en stor tumme upp.

Stjärnmålvakten har i staden som aldrig sover ett starkt varu- märke. Är det inte schampo eller kalsonger för Bread & Boxers så är det välgörenhet i den egna organisationen Henrik Lundqvist Foundation.

Ni vet, den som skänkte runt 700 000 till byggandet av nya rum på Ronald McDonald-huset i Göteborg för inte så länge sedan.

– Visst, vi vill hjälpa till på barnsjukhus här i New York och vi har ett skolprojekt i Dominikanska Republiken – men det känns kul att kunna hjälpa till i Göteborg.

Henrik fortsätter:

– Första gången jag åkte till ett sjukhus med välgörenhet var faktiskt till Ronald McDonald-huset med Frölunda. Så det var där jag fick det första intrycket. Det var starka intryck också – så det har suttit kvar hos mig.

– Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb med den organisationen. Just att familjen får stöd. Jag träffar många barn som är sjuka och jag ser att det är tufft för familjen också, för föräldrarna. Att barnen kan vara tillsammans med familjen tycker jag är bra! Det behövs fler platser, för det är ju kö …

Solen går i moln, latten börjar kallna.

– Det är lite det som jag kan utnyttja när jag jobbar med välgörenhet. I den rollen som jag är just nu kan jag använda mitt namn, min position i stan. Jag kan få rätt mäniskor involverade i att hjälpa oss i de här olika projekten. Jag inser att jag är i en period av livet när kan använda den rollen som jag har till att göra bra saker, mer än att spela hockey. Det känns bra.

Att Göteborg ligger familjen Lundqvist varmt om hjärtat är ingen hemlighet. Varje sommar de senaste 15 åren har spenderats på västkusten – och för ett par år sedan köpte familjen en sommarbostad på Onsalahalvön.

Mamma och pappa bor i Båstad och Göteborg, brorsan Joel med familj på Hönö.

För ett par år sedan var det till och med nära att brorsan fick ett kontrakt med Rangers, men det rann ut i sanden.

Du får prata in honom i laget?

– Det var en del snack om det, faktiskt. Jag får väl göra det! Det hade varit kul att spela tillsammans igen. En sista gång.

Och med tanke på lillebrors succé i SHL så är fantasin i alla fall närmare än på länge. 18 mål hittills, flest i ligan. 37 poäng – lika många som under säsongen som gav ett kontrakt med Dallas Stars för 13 år sedan.

Henrik Lundqvist är 39 år när kontraktet med New York Rangers går ut. Den här säsongen tjänar han 11 miljoner dollar – och med en dollarkurs som är hög blir det nästan 94 miljoner kronor.

Eller 256 000 kronor … per dag.

Har du tänkt på vad du ska göra efter karriären – även om du kanske inte behöver göra något?

– Hmm. Det har jag faktiskt gjort ett par gånger. Ibland kommer tankarna. Ibland diskuterar vi. Men jag har inget som jag säger att ”det här vill jag göra”.

– Jag har vissa områden som intresserar mig, men det handlar också om var vi vill bo. Om vi flyttar hem eller om vi bor kvar i New York. Det kommer att styra lite också. Om Joel säger att han ska spela tills han är 40 år så ska jag också spela tills jag är 40, säger Henrik bestämt.

Mjällschamporeklamen är avslutad – den cirkeln slöts i och med att Ica-reklamen och Head & Shoulders blev ett strax före jul.

Så nu kan du faktiskt berätta – vilket schampo använder du egentligen?

– Haha. Jag har använt Head & Shoulders … också. Men det använde jag för att bli ren. Vi har det i omklädningsrummet. Sen finns det stylingprodukter också, skrattar Henrik.

Dagen efter är det dags för match igen. En av 82 under den evighetslånga grundserien. Rangers spelar hemma i Madison Square Garden mot lokala rivalen New Jersey Devils.

Lundqvist står i mål, förstås. Han gör det i de allra flesta matcherna.

– Jag har hittat en bättre balans för att hålla längre. Det är fortfarande att jag pressar mig lika mycket, men den mentala biten är ändrad. Jag är lite mer avslappnad. Det gör att jag inte blir trött lika fort. Är du på tå hela tiden så blir det en riktigt lång säsong …

På pressläktaren sitter en journalist som högljutt äter konstant. Han plockar och smaskar med godis, popcorn, chips och läsk. Matchen igenom. Det kanske är hans middag, men det känns i alla fall väldigt amerikanskt.

Nere i omklädningsrummet samlas reportrarna en stund senare runt Henrik Lundqvist. Ingen säger ett ord förrän alla skydd har plockats av och keepern står där i underställ med shorts och träningsjacka ovanpå.

Vinnarskallen har satt sig i respekt under snart elva säsonger.

Först är det intervjuer för tv – och Lundqvist svarar coolt på alla frågor.

– Så här är det alltid. Nu har jag dig kvar – och när du är klar går jag härifrån. Ibland gymmar vi efter matcherna. Lite lätt, för att hålla i gång kroppen, berättar han.

Han bjuder på lysande spel, det blir vinst i derbyt mot New Jersey Devils – men inte den tredje nollan för säsongen.

– Nollorna kommer inte så lätt till mig den här säsongen. Jag har bara haft två så här långt, säger Lundqvist med en suck.

Trots att han tar på sig Devils reducering i slutet av matchen får han ändå hela arenan att skandera ”Heeeen-rik” ett par gånger om. Efteråt får han också the Broadway Hat, hatten som lagets bäste spelare belönas med – och fotograferas av klubbens anställda för sociala medier.

Segern är också nummer 365 för Lundqvist som målvakt i NHL. Med det tangerar han Martin Brodeurs rekord som mest segerrika målvakt under elva säsonger.

– Jag kommer inte att komma i säng före ett. Jag har väldigt svårt för att somna efter match. Jag sover kasst efter matcherna, men så är det. Jag har lärt mig att leva med det.

Fast det måste vara aningen skönare efter en bra match?

– Så är det förstås, jag slappnar av. Men det är ändå att huvudet går. Jag tänker på vad som kan bli bättre.

Resan i New York, på Henkes hemmaplan, går mot slutet.

– Ni tog med er en vinst hit! Då får ni komma tillbaka. Så funkar det, ler han.

Ett par dagar senare räddar Henrik alla skott mot Pittsburgh Penguins. Det är Rangers fjärde raka seger. Nollan, de som inte kommer så enkelt längre, är säsongens tredje – och Martin Brodeurs rekord är utraderat.

Och än är säsongen långt från över ...

Mest läst