Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Julia Mjörnstedt: En kroppsform att gifta sig i

    Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

    Fyra. Det är antalet provningar de som ska sy min bröllopsklänning vill göra på mig. Fyra gånger måste jag alltså åka upp till huvudstaden för att stå modell. Spontant kändes det som ett onödigt slöseri med både tid och pengar. Jag mejlade därför och frågade om det inte gick att dra ner antalet besök. ”Det är nödvändigt för oss att ha alla provningar då alla brudar ändrar sin kroppsform inför bröllopet”, var svaret jag fick.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vi tar det från början.

    Han gick ner på knä. Framför en öppen brasa i vårt vardagsrum med vårt barn sovandes i rummet bredvid, gick mitt livs kärlek i höstas ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Få saker har varit så självklara i mitt liv som mitt jakande svar till honom. 

    Vi ska med andra ord få planera vårt livs fest. Vi ska få bestämma meny, skriva inbjudningslistor och gå runt i timmar och känna på papper till inbjudningskorten. Vi ska välja ut låtar att spela under ceremonin, öva på att dansa pardans och fråga våra galnaste vänner om de vill agera toastmasters. Listan på saker som ska göras, planeras och köpas är lång. Att ändra min kroppsform har dock aldrig funnits med på den listan. Det verkar jag vara ganska ensam om. Min vänskapskrets kan alla berätta om kvinnor i sin närhet som gått på dieter, den ena mer extrem än den andra, för att vara så ”smala och snygga” som möjligt på sin stora dag.

    Charlotte Perrelli berättar för Aftonbladet hur hennes fokus inför sommarens bröllop ligger på att hon ska gå ner tio kilo så att hon inte ser ”fläbbig ut under armarna”. Och varenda bröllopsmagasin jag stött på är fulla av rubriker som ”Så här går du ner till din målvikt innan bröllopet”, ”Kom i din bröllopsklänning på åtta veckor” och ”Nå din BV!” Min BV. Min bröllopsvikt. Min vikt vid tillfället av mitt bröllop har alltså en egen förkortning. 

    Att jag ska känna att jag vill gå ner i vikt verkar vara en självklarhet. Men jag känner mig mest kräkfärdig. Vad är det vi håller på med? När gick bröllopet ifrån att vara en dag att fira kärleken mellan två människor till en uppvisning av brudens nya kropp? I andra sammanhang reagerar vi på att kvinnors vikt diskuteras, men när det kommer till viktnedgång inför bröllop verkar detta helt normalt och accepterat? Är det visionen om att bröllopsdagen ska vara perfekt – att allt SKA vara perfekt – som startat detta? Eller är det vår osäkerhet? Samhällets sjuka ideal? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte tänker skriva under det.

    Så jag plockar upp datorn. Loggar in på Gmail och skriver: ”Två provningar räcker. Min kroppsform går bra att gifta sig i som den är.”

    (Tummen upp)

    Oscarsnominerade dokumentären Virunga om nationalparken med samma namn. Alla. Måste. Se.

    (Tummen ner)

    Att vara ifrån de man älskar. Saknad gör ont. 

    Julia Mjörnstedt är generalsekreterare för Ung Cancer, canceröverlevare och debattör.