Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Journalist<br> bytte sida

    I 15 år var Wiwi-Anne Johansson ett känt ansikte som journalist på Sveriges Televisions Västnytt. Sedan bytte hon sida och är sedan i höstas är hon riksdagsledamot för vänsterpartiet.
    - När jag träffar före detta kollegor kan jag känna att det finns en barriär, "du är inte en av oss längre". Det är litet jobbigt. Men jag förstår precis mekanismerna. Det är helt OK och det ska nog vara så. Som journalist ska du granska makten. Är man en del av makten då är man inte kollega längre.
    GP träffar Wiwi-Anne Johansson när hon över helgen är hemma i Göteborg. Hon veckopendlar mellan villan i Lindome, där hon bor med två hemmavarande söner, sambon och ett av hans barn, och riksdagshuset i Stockholm.

    Har man mer makt som riksdagspolitiker än som journalist på Sveriges Television?
    - Jag har funderat mycket på det. Om man tittar på stora medier, som SVT, TV4, GP, DN och Svenskan, vem bestämmer vad på agendan? Där har en vanlig riksdagsledamot ganska litet inflytande. Om man inte går emot partilinjen kan man inte räkna med att någon bryr sig om vad man tycker.
    Ska man få genomslag måste man vara ledare för det största partiet, som Mona Sahlin, eller det näst största, som Fredrik Reinfeldt, menar hon.
    - Där har media ett jättestort ansvar. Media håller på att införa ett tvåpartisystem i Sverige. Politiska journalister har väldigt stor makt, säger Wiwi-Anne Johansson med eftertryck, och det märks att hon är politiker och inte journalist längre.
    - Politiska journalister verkar mer intresserade av spelet än av sakinnehållet, det är jättefrustrerande.
    Visst såg hon det där redan under sin tid på tv. På Västnytt var ledningen inte så intresserad av den politiska journalistiken, tycker hon. Det var en anledning till att hon för sex år sedan slutade.
    - När Christina Jutterström blev chef blev det en annan anda, i negativ mening, en hårdare attityd. Villkoren för att jobba som journalist förändrades. Det blev mindre tid för analys och research.
    Viljan att visa på orättvisor var det som fick henne att bli journalist. Men på tv krympte utrymmet för kritisk samhällsjournalistik, upplever hon.
    - Det blev en annan typ av nyheter. Olyckor och sånt blev mer intressant. Alla nyhetsprogram kan ju inte vara granskande som Uppdrag granskning men jag märkte en förskjutning.
    Så började funderingarna på politiken att gro. Efter något halvår såg hon att vänsterpartiet i Göteborg sökte en informationsansvarig.
    - Jag tänkte, det där är precis vad jag har funderat på. Jag sökte jobbet och fick det. Men jag blev litet överraskad, jag hade ju ingen partipolitisk bakgrund.
    Det fanns inget krav på att hon skulle gå med i partiet, men efter ett tag gjorde hon det. Första uppdraget blev som ersättare i Mölndals miljö- och hälsoskyddsnämnd. Så följde tre år som partiets informationschef i Stockholm. Samtidigt var hon ordförande i gymnasienämnden i Mölndal.
    Plötsligt fick hon frågan om att bli nominerad till riksdagen.
    - Jag trodde att jag visste ganska väl hur det skulle vara men mycket var annorlunda. Vi förlorade valet, vi fick en annan regering och hela hösten var ett litet sorgearbete.

    Hon har en annan syn på politiker i dag än vad hon hade tidigare.
    - Min bild är att de flesta politiker är otroligt seriösa. Jag ser folk som sliter och ser hålögda ut och får för litet sömn, säger hon och skrattar.
    Wiwi-Anne Johansson sitter i miljö- och jordbruksutskottet och är vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson. På frågan om vad som är viktigast när det gäller miljön svarar hon tveklöst klimatfrågan.
    - Det är en ren ödesfråga.
    Att klimatet hamnat i fokus beror på flera aktuella internationella rapporter men också på ovanliga väderfenomen, tror hon.
    - Det var påtagligt när sälarna dog 1998, och det är påtagligt nu när vi ser att det regnar mer och blåser mer. När översvämningarna drabbar Mölndal börjar folk inse att man måste göra något.
    Och det är framför allt inom trafikområdet som det måste hända saker, menar hon. Det är där utsläppen ökar kraftigt.
    Hennes tilltro till den borgerliga regeringens miljöpolitik är dock inte stor.
    - Det känns som att de är handlingsförlamade. De tillsätter ett vetenskapligt råd och en hållbarhetskommission. Man ska göra om det som redan är gjort och utreda det som alla vet.
    Vänsterpartiet är kritiska till planerna på en naturgasledning genom Östersjön och anser att den kan dras genom de baltiska länderna.
    - Men det alternativet vill de inte ens utreda trots att Östersjön är ett otroligt känsligt innanhav.
    Har du någon längtan tillbaka till journalistiken?>/b>
    - Jag skulle vilja göra både och men det är självklart fullständigt omöjligt. Ibland när jag ser saker som journalistiskt borde göras, och inte blir gjorda, då känner jag mig maktlös som politiker. Varför är ingen intresserad av den här sakfrågan, kan jag tänka.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.