Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Josefin Holmström | Antarktis.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Josefin Holmström | Antarktis

    Antarktis är en roman om sorg men jag blir glad när jag läser den, skriver Mikaela Blomqvist.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Roman

    Roman

    Josefin Holmström

    Antarktis

    Norstedts

    I historieskrivningen må de vara bifigurer, utkonkurrerade till förmån för mer framgångsrika kollegor men i skönlitteraturen är det utan tvekan de misslyckade upptäcktsresande som är stjärnorna. Ämnet för Josefin Holmströms debutroman Antarktis är just en sådan misslyckad upptäcktsresande, nämligen brittiske Robert Falcon Scott som år 1912 begav sig till sydpolen bara för att där upptäcka att Roald Amundssen hunnit före med några veckor. Och som att inte detta vore nesligt nog dog samtliga medlemmar i Scotts expedition på tillbakavägen medan Amundsen klarade sig helskinnad. En mindre lyckad upptäcktsresa alltså men desto mer lyckat tema för en roman.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Men Antarktis är nu inte bara en bok om den dumdristigt modiga britten utan också en bok om en ung kvinnan, Gertrude, som skriver om honom och som för att bättre kunna göra detta själv får åka med ett forskningsteam till Antarktis. Gertrudes intresse för Scott är onormalt och olycksbådande och dessutom parat med ett lika stort intresse för polarforskaren Jonathan som hon känt under tonåren och som också han skall delta i expeditionen.

    Holmström låter de två historierna utveckla sig parallellt. Gertrude skriver och Scott skriver och båda är utan att var ordentligt förberedda eller nog försiktiga på väg mot sydpolen. Men från att ha varit huvudfokus blir det strax tydligt att Scott och hans män är ett svepskäl för Gertrude att uppehålla sig vid den egna historien och att det som intresserar henne inte är isen eller polarforskningen utan döden.

    Antarktis är en roman om sorg men jag blir glad när jag läser den. Josefin Holmström skriver klart, kyligt och skarpt som det polarklimat hon skildrar och ransonerar noga och tålmodigt ut historien Där Robert Falcon Scotts och Gertrudes resa når sin slutpunkt har Holmströms exkursion på det skönlitterära fältet förhoppningsvis bara börjat