Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Johanna Andersson: Julens egna debattfrågor

Är julen för kristen? undrar engelsmännen. Här hemma diskuteras köphetsen. Mot den finns bot, man kan skänka till välgörenhet, skriver Johanna Andersson.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vissa debatter hör oupplösligen samman med vissa högtider. Vem kan numera tänka sig ett sommarlov som inte föregåtts av en utdragen ordväxling om lämpligheten i att fira skolavslutningar i kyrkan? Den debatten väcker nästan samma starka sommarlovskänsla som att höra Den blomstertid nu kommer framföras på blockflöjt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Julen har sina stridsfrågor. Hur politiskt korrekt är det med julspel och adventsstjärnor, egentligen? Vore det inte bättre – och på något sätt modernare – att kalla julklappar för vinterpresenter och önska varandra God Vinterledighet? I en del sammanhang lär detta redan vara genomfört.

I England har en debatt blossat upp om julen och hur mycket Christ det får finnas i Christmas. Bakgrunden är som alltid att välmenande människor vill värna andra och förmodat ömtåligare människors samveten. I England är man rädd att Christmas carols och julspel kan uppfattas som stötande av människor som bekänner sig till andra religioner än den kristna. Själv tar jag förstås inte illa upp, men jag tänker på alla andra som kan göra det …

Nu har ärkebiskopen Rowan Williams tagit till orda i frågan. Detta sedan butiker vill plocka bort julsånger och staden Birmingham har utlyst firandet av en religionsneutral vinterfest, som lämpligt nog infaller just i juletid. Alla kan hitta något att ta till sig i berättelsen om barnet som föds i Betlehem, även om man inte tror på den, säger Williams. Detta handlar ju om något så allmänmänskligt som att vara försvarslös och utlämnad som ett barn till andra människors kärlek. Berättelsen är älskad långt utanför de kristna leden, menar ärkebiskopen. Den tidigare engelske ärkebiskopen, Lord Carey, går ännu längre och vill se en skäms-inte-kampanj för kristna. Ett slags kristen julpridefestival, med andra ord.

I Sverige handlar juldebatten mest om konsumtion. Dels har vi de massiva kampanjerna från handeln. Årets julklapp, heta julklappar och hårda julklappar. Årets läsplattor avlöser fjolårets spikmattor. I bakgrunden mullrar fortfarande bakmaskinen, denna den första årets julklapp från 1988. Varje år presenteras nya siffror på hur mycket vi kommer att julhandla för och med hur många miljoner vi förväntas slå nytt köprekord.

På den andra sidan finns de som manar till återhållsamhet, köp av klimatsmarta julklappar och insamlingar till hjälporganisationer och katastrofinsatser. Också nöd och ensamhet i Sverige uppmärksammas. Jag inser att det är denna typ av julhandel man borde stödja. En god alternativ julklapp i fjol var att betala för en trygg förlossning för en kvinna på Panzi-sjukhuset i Kongo. Det är naturligtvis den mest passande julklapp man kan tänka sig. Julen handlar ju om en kvinna som föder ett barn. Risken är bara att det paketet väcker besvikelse hos vissa familjemedlemmar.

För svårigheter uppstår inte bara i valet mellan konsumtion och återhållsamhet. Dessutom dyker nya och i julklappshänseende särskilt utmanande personer upp i familjen. Vad ger man exempelvis till två relativt nya svärsöner? Särskilt om man betänker deras förväntade beständighet inom familjen, utifrån tidigare mönster? Kan man ge dem förlossningar, alltså konkret hjälp till några kvinnor i ungefär samma ålder som döttrarna här hemma, utan att det uppfattas uppfordrande eller moraliserande? Eller ska man bidra till nya julhandelsrekord och kompensera genom att kräva deras närvaro vid julnattsmässan?