Plask, rop och vågskvalp ekar mellan Valhallabadets väggar. En ljudbild så typisk för en simhall att man skulle kunna känna igen den var som helst, samtidigt som de flesta knappt registrerar den när man är på plats.

Det gör dock Pete Yelding, som balanserar längs bassängkanten med en trave grå plaströr, Viktor Karmaêin, som plaskar omkring med ett blått skoskydd på huvudet, och Lenja Gathmann, som med hjälp av Monica Mogirli och Virginija Kliserviciute kommer släpande på en keyboard full med klisterlappar med rubriker som flipflops, small fountain och platsch. För de fem studenter som under en vecka har skapat konst i Valhallabadet har det nämligen handlat just om att fokusera lite extra på det alla hör och ser, men få noterar.

- It’s been brilliant, utbrister Pete, som till vardags studerar instrumental komposition i Birmingham. Att placeras i en situation där man omedelbart skulle skapa något var väldigt speciellt. Vi fann varandra direkt. Vi gick ut i simhallen och började genast spåna idéer! Som när vi såg en massa hål för luftkonditionering under sittbänkarna. Då tänkte jag genast – där vill jag att det skall komma ut ljud!

Stämningen är uppsluppen och det är tydligt att samarbetet har fungerat bra. Något som inte är givet när man aldrig tidigare har träffats, understryker gruppens ledare, turkiska Payam Susanni som tillsammans med Högskolan för scen och musiks egen Staffan Mossenmark är initiativtagare till samarbetet.

- Kanske fungerade det så bra för att alla ägnar sig åt olika typer av konst: Virginija studerar keramik vid HDK i Göteborg, Viktor studerar dockmakeri i Bratislava och Monica måleri i Verona!

En positiv faktor var också den frihet i skapandet som de hade från första början, tror Pete.

- Vi hade inte ett bestämt mål eller något fast budskap som vi var tvungna att föra fram. I stället kunde vi tänka varför måste den här saken ha just den här funktionen? Eller vad händer om vi lyfter och sänker den här skiljeväggen? Det var lite som att vara barn på nytt.

För Viktor var det en stark upplevelse att se hur idéer kunde utvecklas på bara ett par minuter.

- Idéer tillsammans med extrem uppfinningsrikedom! Som när vi hittade en liten trälåda och Pete genast skapade ett underbart ljud som vi integrerade i föreställningen. Och sedan hittade han ett par plaströr som han gjorde om till didgeridoos. Det var häftigt.

Men nu är det färdigt. Från Monicas film som skall projiceras på ena väggen, till Lenja, ljudredigeringsstudent i Wien, som har byggt undervattensmikrofoner och spelat in vattenljud. Att studenterna är nöjda och lyckliga över installationen, som skall framföras samma kväll, råder det ingen tvekan om. Inte heller att de tar med sig nya, värdefulla erfarenheter hem.

- Jag kommer att gråta massor när det är slut, säger Monica. Men visst kommer vi att ses igen.

- Vi har definitivt flera nya platser att couchsurfa på, konstaterar Viktor. Och jag har upptäckt lingonberry jam!