Studier om textilindustrins påverkan på miljön skulle dock ändra hennes intressefokus från klädmarknaden till miljövetenskapen.

Att hälsa på hemma hos Karin är som att drälla omkring på ett hembygdsmuseum i miniatyr. På väggen hänger skolplanscher som redogör för allt från människans till fladdermusens anatomi, på den gamla byrån som har varit hennes mammas står en gammal modell av en kariesangripen tand och den röda resekofferten i ett hörn på golvet är full med svart-vita porträttfotografier.

- Jag har alltid varit jätte-jätte-secondhandnördig, erkänner Karin glatt. Det började med att farfar tog med oss barn på auktion. Han köpte massor med saker. När vi hälsade på hos honom brukade vi få gå ned i källaren och välja var sin grej. För min del blev det oftast böcker.

Litteratur och kläder. Det är Karins två stora passioner. I de överfulla hyllorna står böckerna i dubbla rader, medan garderoberna är sprängfyllda med frasande klänningar från första halvan av det förra seklet. En operakappa från 30-talet är vad Karin brukar glida omkring i hemma till vardags, medan de två välskräddade jackorna från 1800-talet behandlas mer vördnadsfullt.

- Det här är en av mina favoriter, säger Karin och plockar fram en röd klänning med stora, vita prickar.

- Och den här, säger hon och visar upp en vit kreation med stora blå blommor.

- Den här har en transvestit skickat till mig från USA, fortsätter hon och håller upp en glänsande dress med asieninspirerat mönster. Han tyckte att jag skulle passa bättre i den. Eller hon, rättar hon sig.

Uppe på en hylla tronar en enorm blunddocka med blå klänning – som hon skall göra en lampskärm av, förklarar Karin.

- Samtidigt vill jag inte att det skall se för barnsligt ut. Jag funderade på att köpa en spikklubba som jag hittade i en antikaffär för bara 200 kronor! Det var väl billigt? Det blev inte så, men nu ångrar jag mig.

Det är med en student vid balettakademien, en blivande apotekare och en sjukskriven tjej som Karin Öst delar sin femma i Kortedala. Även ute i salongen syns det att hemmet tillhör en second hand-fantast. Här samsas korsstygnstavlor föreställande gamla fiskargubbar och målningar av gråtande barn med glänsande kinder. En pläd av mormorsrutor som den håriga birma-katten Ziggy ligger och gnider sig mot är draperad över soffan med kuddar i 60- och 70-talstyg.

- Det är jätteroligt att bo här! Jag flyttade hit från Jönköping för tre år sedan när jag började plugga, och fick förstahandskontrakt på lägenhet på bara två veckor. Det är väl inte så många som söker femmor, funderar hon.

Redan innan hon hade inlett sina akademiska studier, startade Karin Öst sitt webbföretag Lily of the Valley, där hon säljer begagnade vintagekläder och gamla klädmönster. Hon köpte in stora partier kläder från tanter som jag hade suttit och fikat hos, lagade det som var trasigt och lade ut plaggen till försäljning. Vid den tiden, då hon just hade tagit studenten, kunde hon till hälften försörja sig på butiken. Idag, när hon snart skall skriva uppsats inom humanekologi, finns det inte mycket tid över för webbutiken, men den tickar på, menar hon. Det var också just för att utvidga sin kompetens om både webbföretagsbranschen och kläd- och textilindustrin som hon började läsa distanskurser i bland annat webbpublicering, hemsideuppbyggnad, bildredigering och CSR – ansvarsfullt företagande. Och det var då som någonting klickade till hos Karin.

- Vid Borås textilhögskola läste jag om hur textilindustrin påverkar miljön – och det påverkade mig. Det var flera inköpschefer på olika klädbutiker som gick den kursen, folk som hade saker att säga till om. Vi fick lära oss vad man skulle titta efter, om man till exempel åkte till Kina för att titta på klädfabriker. Föreläsarna var fantastiska, men de som läste kursen … det kändes som om de inte brydde sig så mycket. Då blev jag väl lite bitter, säger Karin med ett snett leende. Eller, ännu mer bitter. För sakerna som togs upp var sådant som jag redan visste, men när jag gick på föreläsningarna blev jag ännu mer arg och irriterad!

Karin insåg att det var miljöfrågor, inte bara i anknytning till klädindustrin, som hon ville ägna sig åt. Idag läser hon Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram (Smil) vid Göteborgs universitet. Hon är medlem i Greenpeace och känner starkt att människan måste lägga om sitt beteende.

- Det är bara en art på jorden som förstör på det här sättet. Man kan göra mycket för att fler skall få leva under bättre omständigheter. Miljöförstöringen, vad till exempel bomullsindustrin gör med miljön – det är ju bara så fel! Jag vet knappt vad jag skall säga, säger Karin engagerat och skakar på huvudet. Men det finns mycket som är viktigt. Resursförbrukningens effektivisering, djurhållning, klimatet … Vissa saker har blivit bättre. Rena kläder är en ganska bra kampanj, vad jag förstår. Jag har en kompis som är Rena kläder-informatör, och jag funderade också på det ett tag, men jag har ju kommit ifrån det där med kläder lite. Nu är det mer generella miljöfrågor som engagerar mig.

Ändå kan vem som helst göra en liten miljömarkering just genom sina klädval, anser Karin. Hon har märkt att många klagar på att second hand-kläder har blivit för dyra, men själv ser hon det som positivt att sakerna fortsätter att ha ett värde.

- De har både ett material- och ett arbetsvärde, det är bra att det inte bara är slit och släng som gäller. Själv köper jag hellre en tröja för 50 kronor på second hand, än på H&M. Äldre kläder håller ju så mycket bättre! Man kan hitta en kappa som är 80 år men inte har en trasig söm. Folk skötte också sina saker bättre förr. Därför tycker jag att second hand-kläder bör uppvärderas.

- Sen bör man vara mycket mer försiktig med sina kläder och tänka sig för innan man slänger dem. Man skall köpa saker som håller, och sedan skänka dem vidare. Det gäller alla saker. Det är så jag försöker leva.

Vill man sedan att det skall hända lite större saker i världen, bör man snarare satsa på att bli politiskt aktiv, menar Karin.

- Världen förändras inte bara genom att man byter elbolag eller äter mindre kött. Samtidigt är det förstås bättre än att göra något som är rent dåligt. Men man har mer makt som individ än som konsument.