På Kemiprogrammet vid Göteborgs Universitet får studenterna gedigen praktisk erfarenhet av laborationer och experiment.

Den lite stickande lukten är det första man möts av i laboratoriet. En lukt som påminner lite om högstadiets kemisal, om vita rockar, dragskåp och brännare.

Studenterna som läser andra året på Kemiprogrammet på Göteborgs Universitet har eftermiddagspass och inne i labbsalarna i Kemihuset på Chalmersområdet råder det full koncentration. Studenterna balanserar små tunna provrör med vätskor, tänder bunsenbrännare och droppar ytterligare vätskor i rören från små flaskor.

Det råder brist på högutbildade kemister i Sverige samtidigt som antalet kemikalier i samhället blir fler, enligt kemiindustrin. Industrin vill därför ha mer kemiundervisning på grundskola och på gymnasiet för att locka fler att studera på universitetsnivå. Utsikterna till jobb är goda om man är högutbildad kemist och det är gott om studieplatser på universitetet.

Karl-Mikael Svensson är 20 år och kommer från Lidköping. Han har precis tänt bunsenbrännaren och sätter ett litet provrör i vattnet ovanpå trefoten.

- Jag ska försöka lista ut vad det är för ämne i provröret. Genom att tillsätta andra ämnen kan man sen utesluta det ena och det andra efterhand, berättar han och tittar noga på provröret där färgen nu ändrats på ämnet.

Han läste Naturvetenskapligt program på gymnasiet och kemiprogrammet var hans förstahandsval på universitetet.

Utbildningen är på 180 poäng och leder till en kandidatexamen, men man kan också studera vidare till en mastersexamen.

Studenterna läser grundläggande kemi första terminen. Andra terminen kan man välja att läsa matematik hela terminen eller miljökemi halva terminen. Fram till tredje året läser man organisk och fysikalisk kemi, oorganisk kemi och biokemi. Sen är det dags att välja inriktning och många väljer då antingen ämnen inom den egna institutionen, som miljökemi eller läkemedelskemi. Man kan också välja andra naturvetenskapliga ämnen.

Mycket av tiden går åt till att labba. Nästan hälften av all studietid tillbringas i labbet, resten av tiden används till föreläsningar och seminarier.

- Jag läser kemi för att jag gillar att se hur saker fungerar. Jag tänker nog försöka ta en mastersexamen senare och kanske doktorera, helst inom fysikalisk- eller oorganisk kemi, säger Karl-Mikael Svensson.

För den som lämnar den akademiska yrkesbanan väntar jobb inom forskning och utveckling inom en rad olika områden såsom på kemiföretag, läkemedelsföretag eller inom miljöskydd och naturvård. Bredden på utbildningen ger också möjligheter till karriär både i Sverige och utomlands.

Kajsa Jahrl är laboratorieansvarig och hjälper studenterna under deras labbar. Hon menar att till skillnad från till exempel kemiteknikutbildningen på Chalmers, så är kemiprogrammet mer praktiskt inriktat.

- Studenterna här är mycket motiverade och ambitiösa. Idag råder det brist på kemister och efterfrågan går upp och ner. Jag hoppas fler vågar söka till kemiprogrammet, men kanske är matematiken ett rött skynke för många, säger hon.

I år är det internationella Kemiåret, då kemins bidrag till mänskligheten ska sättas i fokus. Olika evenemang och aktiviteter ska locka fler att intressera sig för kemi. I Göteborg sker samarbetet mellan universitetet, Chalmers och Universeum, med föreläsningar, filmer och experiment.

Martina Kulén är 22 år och bor i Göteborg. Hon läste också Naturprogrammet på gymnasiet, fast i Nairobi i Kenya. Där bodde hon på internat och hon tog även ett sabbatsår på plats efter gymnasiet.

- Studiekraven på svenska skolan i Nairobi var väldigt höga, så jag tycker inte det är så svårt att plugga här. Men det är klart, intagningspoängen är ganska låga på kemiprogrammet eftersom det är få som vill läsa, men det är inget lätt program för det, säger hon.

Hon tänker fortsätta vidare till masterskurserna till hösten och inriktar sig på läkemedelskemi. Därefter hoppas hon på jobb inom industrin.

- Kemi är det enda jag kan. Många blir nog lite skrämda av till exempel matematiken, men en del av den kan man välja bort. Själv avskyr jag matte men det går att bli kemist ändå, säger hon.