Ibland kan hårt arbetande doktorander ha problem med att väcka uppståndelse kring sina avhandlingar. Utomstående människor har liksom för svårt att sätta sig in i ämnet.

Så ligger det inte till för Henric Bagerius.

- Det är inte så svårt att få allmänheten intresserad. Och det är förvånansvärt många som vill ta min forskning på allvar. De flesta ser sexualitet som ett naturligt ämne. Därför är det också spännande att kunna belysa föränderligheten inom det området. Det vi håller för självklart i dag, har inte alltid varit så, säger han.

Henric Bagerius avhandling med titeln Mandom och mödom bygger på studier av 40 isländska riddarromaner från 1200- och 1300-talet, alla med samma tämligen stereotypa figurer och innehåll.

Tankebilden är lätt att frammana: Den tappra riddaren med det långa, vågiga håret som kommer ridande på sin vita häst och räddar den vackra ungmön från något hemskt och ovärdigt öde.

En bild som tyvärr inte alls stämmer.

- De medeltida romanerna är skrivna för en aristokratisk, manlig publik, säger Henric Bagerius. Det är en väldigt kvinnofientlig genre! Kvinnan är alltid jungfru. Och hon skall alltid erövras.

Alltså: Man tager en jungfru som inte vill gifta sig. Tillsätter en riddare. Riddaren tvingar (efter lite om och men) jungfrun till samlag, vilket gör att hon måste gifta sig med honom. Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

- Trots att det förekommer regelrätta våldtäktsskildringar där kvinnan känner både smärta och skam, lyckas man alltid tråckla ihop romanen med ett lyckligt slut, säger Henric Bagerius. Där de två människorna har funnit sina roller, den manliga och den kvinnliga, och äntligen kan leva lyckliga.

Romantiska riddarsagor á la Prins Valiant kan vi alltså glömma. Medeltidens sexualitet är tydligt sammankopplad med våld och hierarkiska maktdemonstrationer. Riktigt brinnande känslor blir det egentligen främst när det handlar om två män, menar Henric Bagerius.

- Sedan kunde man ju gifta sig med vännens syster för att på så sätt leva ut sina känslor. För det system som råder, bygger på att använda kvinnan som handelsvara.

Samtidigt vilade ändå en viss rädsla för de ogifta kvinnorna över det patriarkala samhället.

- Om en riddares syster plötsligt skulle vägra att ges bort till en annan man, förstörs hela systemet, säger Henric och slår ut med händerna. På samma gång är man rädd att hon skall bli för liderlig. Tänk om hon blir lockad av en man, just för att hon inte har någon sexuell relation?

- Men ändå måste hon vara kysk, för att hennes blivande make skall kunna vara säker på att hans äldste son är en värdig arvinge. Hela tiden uppstår det paradoxer som låser fast kvinnan och gör att hon inte kan agera på något sätt alls, egentligen, tillägger han med ett avmätt skratt.

Men helt hjälplösa är jungfrurna inte alltid. Åtminstone finns det ett undantag: mö-kungarna. Självständiga kvinnor som genom att vara ensamma arvingar till en kunglig tron har kommit att regera över ett rike.

Men skall man våga sig på något sådant, måste man förneka sin kvinnliga identitet. Ta sig ett mansnamn, klä sig i manskläder – och skulle det komma några friare förbi, avrättar man dem.

- I sådana fall måste det alltid komma en riddare och tvinga mökungarna till samlag, förklarar Henric. Då blir de kvinnor!

För det är genom att degradera henne sexuellt som man besegrar en kvinna under medeltiden. Medan en man besegras genom att man degraderar honom socialt. Genom att framställa honom som en träl, raka av hans långa riddarhår eller på andra sätt behandla honom illa.

- Så skapar romanförfattaren ett spel där mannen och kvinnan hela tiden håller på och kämpar, tills han slutligen besegrar henne.

Händer det aldrig att hon vinner?

- Nej! Nej, det är det som skall vara slutpoängen. Men det är inte helt enkelt, för genom det här spelet, och genom mökungarna, visar man ju också att kvinnan kanske är kapabel att styra ett rike. Och det är en föreställning som öppnar för ett annat sätt att tänka.

På tal om att tänka. Att som doktorand plöja ny mark på historiens tankefält kan vara väldigt ensamt. Man utforskar områden där kanske ingen annan tidigare har varit. Men det vägs upp genom att få lov att bidra med något litet nytt till forskningen, tycker Henric.

- Min avhandling ser jag som ett inlägg i en ständigt pågående diskussion. Den är präglad av sin tid. Det finns en anledning till varför man ställer de frågor man gör i dag. De säger en hel del om var vi står i dag. Vi är inte oberoende av historien och samhället runt omkring oss.

Den typ av skönlitteratur som Henric Bagerius har valt att forskat på har aldrig setts som någon högklassig typ av litteratur, till skillnad från exempelvis de mer kända Islänningasagor. Men att romanerna inte är speciellt välskrivna behöver man inte bry sig om som historiker, menar Henric glatt.

- Det är en underbar källa för att få reda på de samtida föreställningarna. Man använder litteraturen för att bearbeta olika frågor, precis som vi gör i dag. Vi i vår tid har tv-serien Sex and the City, som kan få ett par tjejer i Enköping att känna sig som om de vore singeltjejer i New York. Förr hade de riddarromaner!