Borta är Jantelagen och rättvist tänkande. I lönesamtalet är den yngre generationen tuffare, och argumenterar mer för höjd lön än sina äldre arbetskamrater, visar en rundringning som GP har gjort. Plötsligt skulle den anställde vänja sig vid att varje år sälja in sig hos chefen.

Efter alla år när vi vant oss vid att luta oss mot ett avtal, blev det delvis upp till oss själva att övertyga chefen hur bra vi var. När individuell lönesättning blev allt mer utbrett blev även lönesamtalet ett återkommande inslag.

Och oavsett om det är ett privat företag, statlig eller kommunal arbetsgivare, om den anställde är högutbildad eller ej, så är det den yngre generationen som bäst har tagit till sig de nya villkoren. Det framgår när GP ställer frågan.

Per-Ove Sjöquist är sektionschef på AstraZeneca i Mölndal och har flera års erfarenhet av lönesamtal. I den tidigare organisationen höll han cirka 50 lönesamtal varje år, numera håller han i drygt 20.

Ett lönesamtal kan se olika ut berättar han. Ibland kan det ta fem minuter, ibland krävs timmar. En del förbereder sig inte alls, andra tar med sig högar med statistik. En del har med sig anteckningar medan andra snällt frågar vad de ska få.

- Några tar med lönestatistik från sina pojkvänners jobb och jämför, säger Per-Ove Sjöquist.

Och det har han inget emot. När den anställde har samlat på sig mycket argument för högre lön blir diskussionen bättre, tydligare.

- Det finns de som är mycket nöjda med sin lön, som kommer in i rummet och säger "Du vet vad jag gör" Ja, svarar jag. "Vad skall jag ha i lön?", och så går de. Motsatsen är de som aldrig ger sig. Det har gått så långt ibland att det blir rena bilhandlarstilen. "Men kan jag inte få hundra spänn till", har jag ibland hört. Men det var mer när det fanns mer pengar att förhandla om, berättar Per-Ove Sjöquist.

På Asta Zeneca utförs lönesamtalet ungefär ett år efter utvecklingssamtalet. Man tittar på resultatet, om målen har uppnåtts, den specifika prestationsdelen. Därefter kommer nivådiskussionen, då frågor ställs som: varför får jag inte mycket mer än snittet?

- Och det är där det ofta skiljer sig. De äldre säger "jag vill inte ha mer än de andra" medan de yngre mycket väl kan säga att de vill det. De är duktiga på att motivera varför de skall ha högre lön. Jantelagen gäller inte för den yngre generationen, säger han.

Han får medhåll av nästan alla GP har talat med och det är med en nästan förvånad ton som chefer berättar hur hårda de yngre kan vara.

- De är på bettet, vet hur man ska agera och de är mer krävande. De vågar driva sin fråga mer, säger Bo Krohn på Handelsbanken i Göteborg.

- De yngre är tuffare, de tar för sig mer än vad de äldre gör, säger Lars Åhrman på SEB.

- De unga har verkligen tagit till sig hur det fungerar, säger en chef på Sahlgrenska sjukhuset.

Men oavsett hur mycket, gäller det att det finns substans i argumenten. Det går inte att prata upp lönen.

- En erfaren lönesättare bedömer inte om personen är blyg eller utåtriktad. Jag antecknar och reflekterar sedan över det som har sagts. Kanske jag ringer för fler omdömen, säger Per-Ove Sjöquist.

Den svåraste situationen anser många vara när det inte går att komma överens. Det kan sluta med gråt och dörrar som slås igen med en smäll. En gång gick det så långt, berättar en chef på Sahlgrenska sjukhuset, att löntagaren sade upp sig. De stod för långt ifrån varandra.

- Det allra tuffaste är när man inte når fram, när man förklarar varför det inte blir mer. Då är det lika bra att bryta och säga att vi får träffas en gång till, berättar Lars Åhrman på SEB.

Per-Ove Sjöquist tycker det är svårt att meddela en lägre lön än vad den anställde själva anser sig vara värd.

- Speciellt om den anställde har haft det tufft privat, då blir beskedet ytterligare en börda att bära. Men det är viktigt att komma ihåg är att lönen är ett kvitto på vad som har åstadkommits på arbetet. Man sätter inte lönen för att det är synd om någon, säger han.

Renette Larsson
031-62 40 00 politik@gp.se