Drop it like it’s hot, drop it like it’s hot!

Snoop Doggs uppmaning flödar instruktivt ur högtalarna och de spänstiga motionärerna droppar sina bollar så att självaste Michael Jordan skulle ha blivit stolt. Det är Öppet hus på träningsanläggningen Fysiken på Gibraltargatan, och det har blivit dags för basket. Hårda bollar studsar mot gummigolvet, träväggarna och korgarnas plankor med ett sjungande smatter. Det råder ett visst organiserat kaos när basketledaren Fredrik Eriksson hälsar välkommen.

- Vi kommer att börja med höger-lay ups, instruerar Fredrik på engelska, för större delen av NBA-aspiranterna är faktiskt utbytesstudenter.

Fredrik Eriksson är en av de instruktörer som turas om att leda basketgrupperna på Fysiken, som idag innehåller extra många nya ansikten.

- Det är många som vill testa basket. De stora basketstjärnorna som finns bidrar nog till intresset i världen. Och nu har vi ju fått en svensk i NBA, Jonas Jerebko. Det är kul.

Det finns mången charm med basket, enligt Fredrik som själv fastnade för sporten under en USA-vistelse i tonåren.

- Det är så enkelt. Man kan sätta upp en ring varsomhelst, och bara köra. Och man utvecklas hela tiden. Eftersom alla spelar olika, lär man sig något nytt varje gång. Sedan knyter man kontakter, jag har lärt känna jättemånga människor genom basketen.

Till Fysiken kommer allt från rena amatörer till lirare i första och andra divisionen. Och gott om utbytesstudenter, som är ofta väldigt duktiga, menar Fredrik och klappar i händerna.

- Okay, let’s switch to left lay ups!

Efter tio minuters uppvärmning delas de omkring 40 spelarna in i sex lag, med två avbytare. Alla lag skall möta alla.

- Spel i 15 minuter, sedan byter ni motståndare, hojtar Fredrik.

En salig blandning av språk kryddar luften medan lagen sprider ut sig, för med så här mycket folk spelas matcherna tre i bredd, mot korgar på långsidorna. Lagvästar i svart, lila och orange åker på. Nya lagkamrater passar på att skaka hand innan matcherna drar igång.

Bollar och spelare flyger genom luften. Det passas, ramlas, blockeras, beröms och muttras över missade målchanser.

Musiken dånar. När Lil’ Bow Wow har tillbringat ett längre tag med att fundera på var hans hundar har blivit av, tar Eminem och Dr Dre över i en mer uppfordrande ton.

- What’s the difference between me and you? You talk a good one, but you don't do what you supposed to do!

Musiken är viktig inom basketkulturen. Varför just hiphop dominerar så starkt kan Fredrik Eriksson dock bara gissa sig till.

- Det passar in i rytmen på något sätt. Det är en form av basigt gung i hiphop. Man kan spela till rock också, men då blir det automatiskt en lite hårdare spelstil.

Längst bort i salen har 20-åriga handelsstudenten Emma Weiner fått en chans att pusta ut. Det snabba spelet ger inga långa pauser.

- Det är första gången jag spelar basket. Det var lite svårt, men skoj! Jag höll på med lagsport tidigare och efter det har jag saknat att ha folk omkring mig, det blir en annan anda då. Och det är roligt att utmana sig och testa lite nytt.

Att träna vid sidan om studierna är viktigt för Emma. Det ger mer energi till helt andra evenemang, menar hon.

- Man kommer ut och hittar på saker. Dessutom både sover och äter jag bättre.

Ryska Anna Nikandrova har hamnat i motståndarlaget. Hon är i Sverige för att studera atmosfärsvetenskap på Göteborgs Unversitet och besöker Fysiken varenda tisdag.

- Jag började med basket för sju år sedan, men slutade när jag började på universitetet och fick mindre tid och mer intressen. Men här i Sverige har jag mer fritid, så nu kunde jag ta upp det igen.

Även Anna framhåller det positiva med att spela i ett lag. Det känns annorlunda mot att träna på egen hand. Man stöttar alltid varandra, och även om man talar olika språk, förstår man varandra.

- Det känns inte ens som om man är i ett främmande land. Det blir internationellt! Jag har fått flera nya vänner här. Det är lätt att börja prata, säger Anna innan hon blir avlöst och springer tillbaka ut i spelet.

Mitt på planen far Michael Börjesson, från Filippinerna, fram som ett eldklot i sin brandgula väst. Han snurrar runt, parerar åt sidan, smiter enkelt förbi grabbar som verkar vara dubbelt så långa som han själv, studsar upp 3.05 meter i luften och – pang! – gör mål.

- Jag har spelat i nio år, berättar han när det är hans tur att vila. På Filippinerna är basket stort.

Basketen tar upp mycket av eventteknikstudenten Michaels tid. Är det inte träningspass på Fysiken, handlar det om att se på YouTube-klipp eller NBA-matcher på nätet.

- Mitt favoritlag är Dallas. Spelare finns det många bra. Iverson, Terry ... Man kollar filmklipp och ser hur de gör, sedan skall man försöka härma dem. Det går så där, säger Michael och skrattar. Men ibland lyckas man, det är roligt.

Det är kyligt i den stora hallen och tur är nog det, med tanke på det svettiga tempot. Tidigare vinterbleka ansikten har blivit allt rödare, armlösa linnen pryds av blöta fläckar, men andan är i topp.

- Slutar, hojtar en röst, och fotstegen och spelropen klingar av.

Innebandygänget väntar på salen och det går inte att dra ut på det. Västarna hamnar i ledsna högar på golvet, bollarna förpassas till en stor korg efter ett par sista lay ups.

Emma Weiner står kvar med vännerna Rut Björkholm och Mej Högkvist och utvärderar passet.

- Det var riktigt kul, säger Rut Björkholm.

Mej Högkvist är entusiastisk.

- Spelarna är jättesnälla, de bryr sig inte om ifall man inte är duktig, de bara kör!

- Svettigt och bra, instämmer Emma Weiner. Ingen snäser om man gör fel. De uppmuntrar och kommer med tips. Jag kan absolut tänka mig att gå hit igen!