Det stora skolbråket i Frölunda har gjort många människor upprörda – särskilt förslagen om nedläggning av lilla Slottsbergsskolan och förändrad verksamhet vid Björkåsskolan. Rakt in i detta känslofyllda drama klev Bo Niklasson för drygt fyra månader sedan.

Först som skolchef i Frölunda. Nu i den sammanslagna storstadsdelen Frölunda/Högsbo. Det har varit en svettig tid – med fylld mejlkorg, arga telefonsamtal och stormiga stormöten.

- När man står där är man ändå hyfsat lugn, men efteråt känns det som om man har fått rätt så mycket vatten över sig. Det måste jag säga. Det är ingen behaglig känsla när man går därifrån, säger Bo Niklasson.

Han har själv som förälder suttit i brukarråd och haft synpunkter på barngruppstorlekar och annat. Han vet att människor som är engagerade i skolfrågorna i stadsdelen kommer att granska den här texten med förstoringsglas. Varje ord kan tolkas, och han vill inte orsaka missförstånd och mer oro.

- Men jag vill heller inte vädja om hundraprocent förståelse för vårt uppdrag.

- Jag förstår verkligen föräldrarna, att man vill ha sin skola så nära som möjligt och värnar sina barns trygghet.

Det här är inte heller en artikel som skolsituationen i Frölunda, utan om den speciella jobbsituationen att vara mellanchef i en stadsdels tjänstemannaorganisation. I ett sådant jobb kommer kraven från helt andra håll, jämfört med hur det ser ut på samma nivå i det privata näringslivet.

Man måste gilla att finnas mitt emellan medborgare och politik, och med krav från många olika intressenter. Annars blir det antagligen outhärdligt.

Är det ett kul jobb?

- Det är ofta väldigt roligt att få vara med och påverka, men också frustrerande att inte kunna göra alla nöjda. Det går inte att tillfredsställa alla de behov som människor tycker sig ha. Och det är tråkigt att behöva vara den som föreslår saker som uppfattas som negativa.

- Mitt största intresse är hur man leder verksamheter och jobbar med utvecklingsfrågor. Det är det som är riktigt roligt.

Mitt i de förändringar som drivs igenom av ekonomiska skäl måste skolchefen och hans ledningsgrupper se framåt och utveckla verksamheten. Bo Niklasson, som verkar vara en person med mycket energi, skuttar upp från sin skrivbordsstol och ritar en matris på sin whiteboard, för att visa hur han vill arbeta.

Det är en tankemodell för att sortera och hantera alla påbud, förslag och utvecklingsidéer som kommer från många olika håll. Från regering och riksdag, från myndigheter, från lokala politiker och från den egna organisationen.

- Det är ett sätt att målfokusera och dela upp ansvaret. Vi är förberedda för att hantera det som läggs på oss.

- Det som är roligast nu är att vi kommer att ha två upprustade skolor. Frölundaskolan och Flatåsskolan. Vi har ett utvecklingsarbete kring Göteborgs stads verksamhetsidé och en IT satsning på gång. Det är mycket som pågår.

Men risken finns att frustrerade medborgare ändå uppfattar det som Bo Niklasson pratar om som en teoretisk modell – bara snack – mot bakgrund av nedskärningarna, medger han.

- Jag säger inte att alla göra det. En del föräldrar förstår med en gång vilken situation vi sitter i. Men några tror nog att det alltid finns mer pengar i en plånbok som någon har glömt bort.

Samtidigt är fritidspolitikerna på SDN-nivå beroende av ett bra beslutsunderlag från tjänstemännen.

Kan du säga till politikerna att det inte går att spara så mycket som de begär?

- Som verksamhetschef har man ett övergripande ansvar. Det går inte att tro att det finns mer pengar någon annanstans. Nästa nivå är ju kommunstyrelsen och fullmäktige. Man kan inte tro att de skall hitta andra pengar varje gång någon tycker att det krävs mer resurser för att klara kvaliteten.

- Men det är klart att det finns en gräns för vad vi klarar.

Men är det inte ditt uppdrag att göra konsekvensbeskrivningen tydlig – och slåss för ditt område?

- Jo, på ett sätt skall jag slåss för mer resurser, om verksamheten inte håller längre. Men jag har en lojalitet också mot alla andra delar av organisationen. Så länge jag har möjlighet att göra en bra verksamhet måste jag anpassa mig efter situationen.