Långt innan det svenska språket existerade, innan latin och grekiska, ja, innan ens grodden till den indoeuropeiska språkstammen hade spirat, var vi redan i full färd med att kommunicera. För innan vi lyckades sätta samman fraser eller ens artikulera enstaka ord, hade vi det språk som än i dag kan vara avgörande när det gäller att lyckas med en presentation, att skaffa sig vänner eller att få det där jobbet efter en anställningsintervju: kroppsspråket.

Det lär ha börjat med naturliga gester.

- Så som pektecknet, säger docenten i lingvistik Åsa Abelin och siktar med pekfingret snett upp i luften.

- Eller att säga: Stopp! fortsätter hon och håller avvärjande upp handflatan. Vi var ju ganska avancerade redan innan vi började tala.

Åsa Abelin forskar för närvarande om hur vi reagerar när vi tycker att en röst och ett ansikte inte hänger ihop känslomässigt.

- Allra mest styrs vi av ansiktet. Om ansiktet är glatt, tror vi att människan är glad, även om rösten låter arg. Och tvärtom.

Men allra främst tycker vi nog att personen verkar konstig, menar hon. För om vi vill bli goda och uttrycksfulla retoriker räcker det inte med att jobba separat med olika språkkanaler, vi skall också kombinera dem på ett bra sätt.

- Barack Obama, till exempel, är en naturlig talare. Han kombinerar sin röst med uttrycksfulla gester, som inte verkar överdrivna.

Man behöver inte vara president för att stundom tvingas kliva fram och hålla ett anförande inför publik. Och visst upplever vi ofta ett mått av obehag i sådana situationer, då vi alltid blir som mest medvetna om vår egen person. Där har vi också det första felet.

- Man separerar sig själv från resten av gruppen, och då blir man nervös, förklarar Åsa Abelin. Men alla blir nervösa ibland. Tänk på att de flesta förmodligen känner likadant och att det du upplever kanske inte syns utåt ändå!

Gester, mimik, hållningen, blicken, rösten, alla dessa beståndsdelar påverkar det budskap du sänder ut till omvärlden. Det kan du utnyttja.

Det första rådet är enkelt:

- Sträck på dig! Tänk dig att du har en knapp här, säger Åsa Abelin och pekar på en punkt på bröstet strax nedanför halsen. Den här punkten skall upp! Då signalerar du att du är säker. Du får positiv feedback från publiken, som i sin tur signalerar att de litar på dig.

En annan grundläggande faktor är avslappning. Är man rädd, spänner man sig och det är då man börjar darra, både i kroppen och i rösten, för även rösten styrs ju av muskler. Nästa gång – testa att spänna magen i stället, slappna av i halsen och släppa ned axlarna. Det ger dig ett bra röststöd och en stabil mittpunkt inuti kroppen.

Rösten är också den kanal som du kan tjäna allra mest på att öva.

- Det handlar om prosodi, eller satsmelodi. Intonation, rytm och dynamik, säger Åsa Abelin och räknar på fingrarna. En god talare har variation både i taltempo, melodi och styrka.

Precis som en musikalstjärna får lära sig att moderera sin röst och växla mellan starkt och svagt, kan en föredragshållare fängsla sin publik med samma knep.

Gå igenom din presentation. Vilka meningar är mest centrala och förtjänar ett långsammare tempo? Vilka ord är viktigast och bör betonas starkast? Var blir det extra intressant, så att du kan sänka rösten och ändå hålla kvar lyssnarnas uppmärksamhet?

Håll föredraget högt för dig själv och känn efter, så att det hela blir naturligt. Och stressa inte. Taltempot precis som hastigheten i dina rörelser skvallrar om hur du ser dig själv. Är du en ledare, på plats för att dominera, eller en underlägsen flockmedlem med flackande blick som helst av allt vill fly fältet? Du väljer.

Men nu handlar ju inte allt här i livet om att dominera. På en anställningsintervju må det vara bra att verka trygg i sig själv, men en något mer alert och anpassningsvillig approach är oftast mer vinnande. Och glöm inte handslagets betydelse! En slapp, död-fisk-inspirerad hälsning gör ingen glad. Lagom fast och förtroendeingivande skall det vara. Öva på en vän!

Ett lite trendigt begrepp inom populärpsykologi är spegling, att (diskret) kopiera din samtalspartners gester och prosodi, för att få personen att tycka om dig mer. Det kan funka, menar Åsa Abelin, men allra främst handlar det nog om att visa intresse. Det gäller också när det handlar om att skaffa sig nya studiekamrater.

- Anpassa ditt kropsspråk till gruppen. Håll blickkontakt och tänk på att kommunikation handlar om interaktion. Visa att du lyssnar. I Sverige ger vi väldigt mycket bekräftelse under samtalets gång, vi hummar och säger ja för att visa att vi är med, förklarar hon med illustrerande, tydliga nickningar.

- Annars uppfattas man lätt som oengagerad.

Och det kan få katastrofala följder, vet Åsa. Under en av hennes lektioner skulle studenterna sitta två och två och föra ett samtal, helt utan att ge respons på det den andra sa.

- En av killarna testade att göra samma sak mot sin flickvän när han kom hem. Det slutade med att hon nästan började gråta, för att han agerade så underligt. Hon trodde att han tänkte göra slut! Men så var inte fallet, avslutar Åsa Abelin och ler.