Den 22-årige filmstudenten och Södertäljetjejen Josephine Adams har bara bott i Göteborg och gått på skolan sedan augusti. Men redan på söndag, den 31:e, gör hon spelfilmsdebut på stadens filmfestival när kortfilmen ”Tätt intill” går upp på Bergakungen.

Det femton minuter långa verket handlar om den unga tjejen Martina, en person som försöker vara alla till lags men som inte känner efter vad hon själv vill. Hon är i 20-årsåldern och är tillsammans med Eric som hon inte längre vet om hon är kär i. Samtidigt blir hon mer och mer förvirrad över känslorna till hennes bästa kompis Therese.

- Filmens budskap är att man ska gå den väg man själv vill och våga lyssna på vad man känner. Den handlar om vad som kan hända när ens egen vilja inte går ihop med vad folk förväntar sig av en, säger Josephine Adams.

Filmhögskolan i Göteborg är en av två högskoleutbildningar inom branschen i Sverige i dag. Utbildningen fokuserar på filmregi och produktion. Konkurrensen bland de sökande filmentusiasterna är stenhård. Vartannat år börjar sex elever på den treåriga kandidatutbildningen.

Omkring 150 personer söker vid varje tillfälle och processen är komplicerad. Eleverna söker in med arbetsprov. Går man sedan vidare från första urvalet görs intervjuer på skolan. Och konkurrensen verkar bli hårdare för varje år. I år har fem av de sex ettorna redan med filmer på filmfestivalen. Lärarna på skolan tror att teknikutvecklingen skapat situationen.

- Det känns som att kvaliteten på studenterna som kommer in är högre i dag. Den nya tekniken är mer lättillgänglig nu, så de nya har hunnit göra mycket på egen hand när de kommer hit, säger Anne-Marie Söhrman Fermelin, utbildningsledare på kandidatprogrammet.

”Tätt intill” var det arbetsprov som tog in Josephine på utbildningen och den kära vännen fortsätter nu alltså att driva hennes karriär framåt.

Filmen började som ett sidoprojekt när hon studerade på den skånska folkhögskolan Fridhem i våras. Budgeten bestod av några hundralappar för att betala bensin och fika till de frivilliga filmarbetarna och skådespelarna.

Filmen prisades sedan för bästa manus, bästa regi och bästa skådespelerska vid en tävling för unga filmare i Skåne. Priserna innebar även att filmen gick vidare för att visas på Göteborgs filmfestival, via ett kval på Novemberfestivalen i Trollhättan.

- Det är kul att den har fått så långt liv och det ska bli kul att se den i en riktigt stor salong. Man gör ju film för att den ska nå publik. Den betyder väldigt mycket för mig och har någonting som känns väldigt jag. Den är inspirerad av egna upplevelser som jag gjort, även om det är fiktion, säger hon.

Josephine insåg att hon ville göra film när hon var fjorton år gammal. Hon genomgick en svår period i sitt liv. Tillsammans med sin pappa såg hon Lukas Moodysons ”Lilja 4-ever”, en mörk film som handlar om trafficking.

- För mig var ”Lilja 4–ever” en käftsmäll. Den vågade kasta ljus och öppna upp människors ögon för något som man annars kanske skulle välja att blunda för. Det var den första gången jag såg min pappa gråta. Jag tänkte: shit, gör man film kan man verkligen berätta om saker som förmedlar något viktigt och känns på riktigt.

Filmhögskolan i Göteborg försöker lära ut alla delar som behövs i filmproduktion. Studenterna lär sig hur man jobbar med ljud, ljussättning, kamerateknik och klippning. Dessutom samarbetar utbildningen med skådespelarstudenterna på teaterhögskolan.

- Det är viktigt att lära sig hela hantverket. Men framförallt vill vi få studenterna att fortsätta utveckla sitt personliga berättande och bli säkrare på att vara självständiga, säger Anne-Marie Söhrman Fermelin.

- Det är bra att lära sig alla bitar, för då vet man senare vad man kan förvänta sig av sitt team. Just samspelet med skådespelare är en jättestor del av att regissera. Du måste kunna skapa tillit med skådespelarna. Smäller du upp en kamera framför nån och de inte litar på dig så kommer det att synas, säger Josephine Adams.

Utbildningen fokuserar på såväl dokumentär som spelfilm.

- Skolan ger mig inspiration. Du umgås med så mycket kreativa människor och har så mycket bra föreläsare att det sätter igång en process i dig. Sen gäller det att forma det till något eget. Det jag hittills gjort har varit väldigt traditionellt. Nu vill jag utmana det och hitta ett eget bildspråk, säger Josephine Adams.

På Filmhögskolan försöker man från första början få eleverna att tänka på livet efter skolan. Man uppmuntrar studenterna till att söka kontakter med gästföreläsare och branschfolk. Det finns även kurser i att starta eget.

- Det tillhör väl de konstnärliga yrkena att ha en osäker framtid. Det är tufft att jobba med film och det finns många andra vägar att gå än att enbart regissera. Vissa jobbar som konsulenter, vissa undervisar och vissa producerar. Man får se till att ta sitt öde i egna händer, säger Anne-Marie Söhrman Fermelin.

Hittills har Josephine bara sysslat med spelfilm där hon skrivit manus på egen hand. Men hon kan tänka sig att jobba med andras manus i framtiden. Det viktiga är att historian är viktig och att hon får regissera. Var och hur är en senare fråga.

- Viljan är jäkligt viktig som regissör. Vägen är aldrig spikrak och man möter mycket motgångar, men man kan hämta energi i dem. Hittills har min vilja alltid besegrat mitt tvivel och jag hoppas att det fortsätter så.