Under ett besök i Chalmers luftiga, nyrenoverade lokaler intill Kapellplatsen kan den ugandiska byn Manafwa, där stampade jordgolv fortfarande är en rådande praxis, kännas fjärran. Genom hängivna studenter vid Chalmers entreprenörprogram GIBBS (Göteborg International Bioscience Business School) och CSE (Chalmers School of Entrepreneurship) har de 700 milen dock kommit att krympa.

En särskild vägg i kontorslandskapet är vigd åt inramade tidningsurklipp och diplom, som utnämner Insert Africa till Årets Studentprojekt 2009 samt värdigt Industrins Hållbarhetspris samma år.

- Vi använder våra kunskaper från entreprenörsskolan till att göra skillnad där det behövs som mest, säger GIBBS-studenten Emelie Demerud. Och det vi investerar får vi tillbaka i kunskapen man får genom att bygga upp någonting på en plats helt utan de förutsättningar vi har på hemmaplan.

Emelie Demerud är vice projektledare för Insert Africa 2010, den tredje omgången i raden. Kristoffer Gustafsson, som tog sin mastersexamen i somras, deltog i Insert Africa 2009 och är därmed en av de studenter som belönades med de fina utmärkelserna.

- Det var jättekul – och en total överraskning. När man är mitt uppe i det hela tycker man alltid att man kunde ha gjort lite mer, fixat några grejer till. Det är svårt att känna att man är färdig. Men vi ville starta ett projekt som skulle leva vidare av sig själv, även efter att vi hade åkt hem.

Byn Manafwa ligger ett par mil norr om Victoriasjön, strax väster om Ugandas gräns mot Kenya. Insert Africa 2009 (som numreras efter det år studenterna tar examen) kulminerade i januari, då studenterna tillbringade två veckor med att dra igång en gammal vattenanläggning som hade gått sönder för många år sedan.

- Det fanns inga pengar för att köpa nya reservdelar, så då förföll hela pumpanläggningen, förklarar Kristoffer Gustafsson.

Chalmeristernas energikoncept var att installera en solpanelspark och restaurera ett vattenverk för att genom hållbar energi kunna förse människor med rent vatten. När Emelie Demerud och hennes medstudenter reser till Manafwa i början av nästa år, är det för att vidareutveckla och expandera vattenverket.

Förutom att ge 4 000 människor tillgång till färskt vatten, kommer vattenverket också att kunna användas till verksamheten med områdets nystartade kaffekooperativ. Förutsättningarna för kaffeodlingen är goda, men på grund av brist på know-how och det stora antalet mellanhänder, förlorar bönderna en stor del av de potentiella inkomsterna för bönorna.

- De tvättar bönorna i smutsigt vatten, och de lägger stenar i säckarna med bönor eftersom de får betalt per kilo. Allt det påverkar förstås kvaliteten, säger Kristoffer Gustafsson.

Därför kretsar Insert Africa 2010 även kring att höja kaffekunskapsnivån hos bönderna. Emelie Demerud och hennes studentkolleger håller för fullt på med att planera inför en fältstudie med lokala experter som skall hjälpa bönderna att höja kvaliteten på kaffet, tillsammans med två seminariedagar med föreläsningar kring kaffeproduktion, självständighet och verksamhetsplanering.

Det handlar om många tusen timmars arbete som studenterna lägger ned i projektet – ändå tjänar de varken en poäng eller en krona på verksamheten.

- Det är en ideell verksamhet som man lär sig väldigt mycket av på vägen, säger Emelie Demerud. Hur man formar och driver projekt som involverar så många personer, så långt bort. Och så genomför vi många småprojekt i själva projektet. Vi gör en bilaga till tidningen Ny Teknik, håller seminarier i högstadieklasser och arbetar med att få företag att sponsra oss, med pengar, produkter eller med expertis. Vi får till exempel hjälp när det gäller att se vilken potential kaffebönorna har och hur kvaliteten kan förbättras. Så även vi har ju fått insikt i kaffebranschen.

- Jag som inte ens dricker kaffe. Jag brukar få be om thé, erkänner hon.

Kristoffer Gustafsson driver numera sitt uppstartsföretag CleanSense på heltid, men har inte helt brutit sin afrikanska koppling.

- Vi gamla studenter hjälper fortfarande till med lite kontaktförmedling. Det är roligt att någon tar vid i arbetet.

Dessutom har Kristoffer blivit intervjuad kring vad man skall förvänta sig när man väl är på plats. Matoke, till exempel.

- Det är som potatismos, fast gjort på matbanan. Det fick vi morgon, middag och kväll. Var det fest tillkom det kanske någon höna. Men det var gott, åtminstone de första dagarna!

Ett annat roligt minne var den fotbollsmatch som studenterna bjöds in till i en by några timmar bort.

- Det satt väl 4 000 personer i publiken, berättar Kristoffer. Och det var fyra meters höjdskillnad mellan mål och hörnflagga. Det afrikanerna var mest förvånade över var att vi hade tjejer i vårt lag. De hade inget emot det, men tyckte det var konstigt att de sprang runt och jagade en boll.

Efter en mycket bra första halvlek spelade det afrikanska laget plötsligt misstänkt sämre i andra.

- Jag tror att de fick en tillsägelse om att inte spela för bra mot oss. Jag tror att det blev oavgjort till slut, men det var visst lite oklart ...

Kristoffer Gustafssons grupp bodde på ett hotell i den närbelägna staden Mbale, men förmodlingen kommer Emelie Demeruds årskull att bo inne i byn.

- De har byggt ett guesthouse som de kallar Obama Inn. Och det verkar som om de skall hyra in en europeisk kock medan vi är där.

- Jaha, det kommer de på nu, säger Kristoffer teatraliskt.

Och det var knappast allvarligt menat, för en annan positiv faktor är ju faktiskt de vänskapsband man knyter över sitt fat med matoke. Flera av manafwaborna har Kristoffer fortfarande mailkontakt med.

- Vi byggde ju solpanelsanläggningen tillsammans. Det är sköna lirare, när man väl förstår hur de tänker. Det är ett jättetrevligt folk.

- Det skall bli så roligt att träffa alla människor, säger Emelie. Dem som man hittills bara har haft kontakt med via knastriga telefonlinjer och sms. Nu skall man ner och leta upp dem. Joseph, och Rex ... Det skall bli spännande!