En termin i Aberdeen
Under 25 år har Erasmusprogrammet givit närmare tre miljoner europeiska studenter möjligheten att studera utomlands.
Relaterat
Fakta
Erasmusstipendiet …
… delas ut för 3 till 12 månaders studier eller praktik. Du skall ha avslutat ditt första högskoleår och vara inskriven i ett officiellt utbildningsprogram. Varje fakultet har sina egna samarbeten med utländska universitet. Fråga din studievägledare vad som gäller för dig.
Du betalar ingen terminsavgift vid värduniversitetet, men måste själv stå för övriga avgifter utöver själva stipendiet på 1500 euro för 3 månader.
Den gamle Erasmus …
Desederius Erasmus föddes som Gerrit Gerritszoon i Rotterdam cirka 1466. Sin utbildning fick han i en rad kyrkliga skolor och kloster. Munkarnas hårda behandling av studenterna gjorde reformeringen av den stränga katolska kyrkan till hans livsuppgift. Han prästvigdes som 25-åring, men la snart prästyrket åt sidan för att resa ut i Europa, där han studerade och undervisade kring vikten av en upplyst, humanistisk världsbild. Han dog den 12 juli 1536.
… och det nya Erasmus I samband med 25-årsjubiléet har Europeiska kommissionen lagt fram ett nytt förslag under namnet Erasmus för alla, där Erasmusprogrammet för högskolestudenter skall slås samman med bland annat vuxenutbildning, yrkesutbildningar, volontärarbete, bidrag till utbildningspersonal, med mera. Meningen är att höja rörligheten i utbildningssyfte och tanken att förenkla och effektivisera programmet för att inkludera fler grupper än högskolestudenter. Budgeten föreslås dessutom att höjas med cirka 70 procent till 170 miljoner kronor. Kritiska röster befarar dock att namnet Erasmus är alltför starkt förknippat med den akademiska världen och att vuxenutbildningar och livslångt lärande riskerar att bortprioriteras.
Anna Vikström
Ålder: 23 år.
Bor: Studentlägenhet vid Gibraltargatan.
Familj: Mamma, pappa, bror.
Läser: Europaprogrammet, 5:e terminen av 6.
En av dem är Anna Vikström, som valde att läsa en av sina terminer på Europaprogrammet vid universitetet i skotska Aberdeen.
Vi träffar Anna Vikström på en av pubarna kring Järntorget. Tyvärr ingen skotsk, men de flesta skottar dricker ju ändå Guinness hela tiden, konstaterar hon glatt.
För den oinvigde kanske länder som England, Skottland och rentav Irland smälter ihop i vissa områden, precis som man kan få för sig att Norge, Sverige och Danmark är ganska lika, men varje land är ju unikt på sitt sätt, understryker Anna. Precis som dess människor.
- Just Erasmusprogrammet har väl europeisk integration som ett av sina mål, spekulerar hon. Men när man sitter utomlands och diskuterar, upptäcker man hur olika alla är. Humor, kultur, även vardagsmässigt. Man tänker snarare att den så kallade europeiska andan inte existerar! Men det är ju gynnsamt att förflyttas inom Europa under sina studier. Då kanske man är mer öppen för att arbeta i andra länder.
Det var chansen att få skapa sig en vardag utomlands som var den främsta drivkraften då Anna packade sin ränsel och gav sig iväg till Aberdeen. Idag, hemkommen, läser hon vid Europaprogrammet, med profilämnet historia, på Göteborgs universitet.
- Jag hade funderat på att läsa hela min utbildning i ett annat land, men så blev det inte. Så när jag hörde några studiekompisar tala om Erasmusprogrammet gick jag till vår studievägledare och frågade vad det fanns för möjligheter.
Processen var anmärkningsvärt enkel – för hennes del, betonar Anna, som är noga med att poängtera att det nog finns lika många tillvägagångssätt och erfarenheter som det finns Erasmusstudenter.
- Jag skickade iväg min ansökan, och fick ganska snart besked om att jag hade nominerats till ett Erasmusstipendium, vilket innebar att pengarna var garanterade så länge jag kom in på de kurser jag hade sökt i Aberdeen. Och det gjorde jag.
Boendet lät hon universitetet ordna – alla Erasmusstudenter har en garanterad plats på campus.
- Det var väl lite sisådär kvalitetsmässigt, säger Anna och ler snett. Men det var billigt, och de flesta Erasmusstudenter kvarterades in gemensamt i studentlägenheterna, vilket var skönt. Jag hade några vänner som bodde på ett finare ställe, men där bodde många freshers, förstaårsstudenter, som ofta inte är mer än 17–18 år. Där var det väldigt mycket fest …
För att få sin beskärda del av skotsk kultur och samtidigt skaffa sig nya vänner utanför Erasmuskretsen valde Anna att gå med i en handfull olika studentföreningar, något hon rekommenderar alla utlandsstudenter.
- Själv var jag till exempel med i Celtic Society, History Society och Whiskey Society, där vi bland annat åkte på en Whiskey and Castle-tour. Det var ett väldigt bra sätt att träffa nya människor.
Men nu handlar kanske inte ens studentlivet uteslutande om att roa sig – man skall ju studera också! Skillnaderna mot Göteborgs universitet var uppenbara från början: föreläsningar och regelrätta lektionstillfällen var få, istället läste man desto större mängder kurslitteratur.
- Vi hade nästan enbart seminarier, och då kanske 8 till 10 timmar i veckan. Sedan gällde det att läsa själv. Man måste ha mer självdisciplin än i Sverige, säger Anna och skrattar. Vi hade texter till varje seminarium och du betygsattes efter hur aktivt du deltog. Vissa perioder var det väldigt mycket att läsa in. Det kunde bli jobbigt, framför allt om man som jag gick två parallella kurser vars upplägg var väldigt lika, och både presentationer och uppsatser sammanföll.
I backspegeln ser hon sina månader i Skottland som en fin erfarenhet. Hon har svårt att tänka sig hur någon skulle kunna komma hem missnöjd.
- Jag hade jättekul. Jag lärde mig väldigt mycket. Och jag skulle kunna åka på en turné genom Europa för att hälsa på alla jag lärde känna! Sen finns det ju de som har väldig otur med boendet eller andra saker, det får man i så fall ta upp med sin Erasmuskoordinator. Själv träffade jag bara min koordinator en enda gång. Då sa han: Förhoppningsvis ser jag dig aldrig mer, för det betyder att allt är bra. Och jag såg honom aldrig mer, avslutar Anna och ler.
