Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Joakim Ruist är nationalekonom vid Göteborgs universitet.

Joakim Ruist: Bara början av framtidens migration

Invandrings- och lönepolitiken kommer ställas på prov i framtiden, skriver nationalekonomen Joakim Ruist i #Sverige2050-serien.

Den nuvarande unikt höga flyktinginvandringen till Europa och Sverige är sannolikt en toppnotering. Nivåerna lär falla igen, även om det kan tänkas ta några år innan det sker. Men i skuggan av flyktingströmmen finns alla de andra som vill migrera till Europa. Inte för att de flyr för sina liv, utan för att de helt enkelt vill ha en bättre framtid. Och den strömmen har vi sannolikt bara sett början av. Kommande decennier finns det anledning att förvänta sig en kraftig ökning, och att vi till slut når ett flöde av ekonomiska migranter som kanske till och med överträffar dagens flyktingström.

Utvandring från ett land är en S-formad process. I början accelererar den ganska långsamt, sedan fortare, för att till slut plana ut. Anledningen till den långsamma starten är att migration innebär större osäkerhet för de som flyttar först, medan de som följer efter får det lättare genom att de redan har släktingar eller landsmän i mottagarlandet som på olika sätt bistår med information och hjälp. Migrationen blir enklare och ökar farten. Slutligen, när tillräckligt många av de potentiella utvandrarna har genomfört sin utvandring, saktar processen ner igen.

Exempel på utvandringar som verkar befinna sig i den mellersta av dessa tre faser inkluderar de från många länder i västra och nordvästra Afrika, till främst Europa. Men de flesta av jordens fattigare länder – inklusive hela östra och södra Afrika, liksom Indien – befinner sig troligtvis ännu i den första fasen. Från alla dessa länder finns det anledning att vänta sig att utvandringen till Europa kommer att stiga markant under kommande decennier. Detta, liksom övriga prognoser i den här texten, sagt under antagandet att den grundläggande attraktionskraften – det vill säga inkomstgapet mellan Europa och den fattiga världen – består.

Om den här utvecklingen realiseras kommer den att medföra betydande utmaningar för Sverige och EU inom framför allt invandringspolitiken och lönepolitiken. Det kommer inte att gå att värja sig. När kostnaderna för internationell handel sjönk markant för några decennier sedan gick det inte att värja sig från låglönekonkurrens utifrån. De enkla jobb som inbegrep produktion av varor som kunde transporteras över världen (kläder, båtar, etcetera) lämnade Sverige. De enkla jobb som finns kvar är de som måste utföras på plats och därmed inte kan utlokaliseras. Men när kostnaderna (brett förstådda) för migration sjunker kan vi inte värja oss mot konkurrensen om dessa heller. I Sverige tjänar man motsvarande 20.000 kronor i månaden på att utföra de allra enklaste jobben. Hundratusentals människor i världen hade gärna kommit hit och gjort jobbet för en bråkdel av det beloppet.

På området lönepolitik kommer detta innebära att vi måste acceptera att lönerna för de jobb som är mest konkurrensutsatta kommer att behöva falla. Inte på långa vägar till några afrikanska nivåer, men tillräckligt långt för att det ska bli bättre balans mellan vad människor i andra världsdelar har att vinna ekonomiskt på att flytta hit och vad det kostar ekonomiskt och socialt att flytta till en annan världsdel. Löneskillnaderna mellan mer och mindre kvalificerade jobb i Europa – och i synnerhet i Sverige – kommer att behöva stiga. En komprimerande lönepolitik fungerar bättre i ett slutet land än i ett öppet.

På området migrationspolitik kommer vi att behöva öka nivåerna på den reglerade invandringen. Inte så att vi måste släppa in alla, men tillräckligt många för att skapa bättre balans mellan viljan och möjligheten att migrera. Redan i dag riskerar inte bara flyktingar, utan också ekonomiska migranter, livet för att ta sig till Europa. Och lika lite som vi i längden kunde "hålla gränsen" mot flyktingarna när de tidigare i år blev "tillräckligt" många, kommer vi att kunna göra det mot de ekonomiska migranterna den dag de blir tillräckligt många.

År 2050 lär vi ha ett Sverige och Europa med större andelar invandrare och större ekonomisk ojämlikhet. Det är kanske inte så önskvärt. Men det är en konsekvens av vår rikedom som vi inte lär kunna undvika.

Mest läst