Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Joakim Palmkvist | Äventyr i Svenssonland

Drömde Peter Mangs om att bli som John Ausonius, Lasermannen, fruktad och omtalad? Frågan ställs i Joakim Palmkvists nya bok, Äventyr i Svenssonland. Mattias Hagberg har läst den.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

SAKPROSA

SAKPROSA

Joakim Palmkvist

Äventyr i Svenssonland

Albert Bonniers förlag

I slutet av april 2002 köper Peter Mangs ett exemplar av Gellert Tamas bok Lasermannen. Sedan några månader tillbaka umgås han med fantasier som såväl fascinerar som skrämmer honom. Gång på gång återkommer han till samma tankar: Hur känns det att döda en annan människa? Hur är det efteråt? Hur gör man för att leva med ett mord på sitt samvete?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tankarna är så påträngande att han söker vård. Han träffar en läkare på en vårdmottagning i centrala Malmö. Till läkaren säger Peter Mangs att han vill förstå principen, mekanismen, bakom att döda, men att han själv aldrig skulle vilja mörda någon annan människa.

Resultatet av vårdkontakten blir några återbesök och en utredning, inte mycket mer. Läkarna bedömer honom som en lättirriterad, lättkränkt person med övermänniskokomplex, en man som säkert ”skulle kunna ställa till med något”, men som inte är akut farlig. Han uppfyller inte kraven för tvångsvård. Tankar är inte detsamma som gärningar.

Journalisten Joakim Palmkvist berättar om läkarbesöket i sin välskrivna och läsvärda reportagebok Äventyr i Svenssonland – seriemördaren Peter Mangs.

Så här i efterhand blir mötet på vårdmottagningen en skrämmande bild av Peter Mangs väg in i våldet.

Ett drygt år efter besöket på vårdmottagningen begår han sitt första mord. I ett trapphus i ett flerfamiljshus i södra Malmö skjuter han ett slumpvis utvalt offer, den 65-årige Kooros Effatian. Eller slumpvis är kanske fel ord. Peter Mangs verkar ha skjutit honom av en enda anledning – hans hudfärg.

När polisen till slut griper Peter Mangs i november 2010 efter en våg av våldsdåd i Malmö kan han bindas till två mord, fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot, men han är med största sannolikhet skyldig till många fler brott.

Detta gör honom till en av Sveriges värsta våldsbrottslingar, en mordfixerad terrorist, besatt av att döda människor han själv betecknade som ”invandrare”.

Hur ska vi förstå denna människa? Går det överhuvudtaget?

Rättegången mot Peter Mangs gav få ledtrådar. Han teg, verkade frånvarande och ointresserad. Han satt mest och läste för att få tiden att gå, som om rättegången egentligen inte angick honom.

Joakim Palmkvist gör ett tappert försök att tränga igenom. Som reporter har han följt fallet under många år och till och med intervjuat Peter Mangs fyra gånger i fängelset. Vid några tillfällen har han brutit igenom Peter Mangs skal och fått honom att prata – framför allt om sina brott. Förutom intervjuerna bygger reportaget på polisutredningar, processmaterial och intervjuer med ett femtiotal personer som på ett eller annat sätt berörts av Peter Mangs brott.

Joakim Palmkvist är den lugne och saklige reportern. Sakta men säkert försöker han avtäcka personen bakom mördaren. I reportaget varvar han Peter Mangs livshistoria med beskrivningar av brotten ur offrens perspektiv. Stilen är rak och enkel utan några stilistiska utsvävningar. Joakim Palmkvist håller sig till fakta och undviker att dramatisera där det inte går att dramatisera.

Bilden som efter hand framträder av Peter Mangs är sorglig. Han är ensam och misslyckad. Inget han tar sig för blir riktigt som han tänkt sig. Han passar aldrig in. Han blir aldrig omtyckt.

Han är den evige outsidern som drömmer om att få vara med, att bli en Svensson, men som ständigt stöts bort på grund av sitt udda sätt, sin personlighet.

När Joakim Palmkvist resonerar kring Peter Mangs motiv är det till slut här han landar, i Peter Mangs ensamhet och utanförskap. Enligt Joakim Palmkvist är Peter Mangs grundläggande drivkraft hans känsla av otillräcklighet, en känsla som dessutom förstärks av en stark oro för allt okänt, samt ett minst lika starkt hat mot allt och alla, ett hat som han gradvis byggt upp under åren, ett hat han bara kan kanalisera genom att skada andra. Han är en person som känner kontroll, makt och trygghet när han smyger genom Malmö om natten och riktar sitt vapen mot oskyldiga som passerar förbi.

Den ideologiska överbyggnaden kommer först senare, skriver Joakim Palmkvist, en sorts rationalisering i efterhand, om man så vill.

Joakim Palmkvist beskriver hur Peter Mangs förvandlar sig själv från en mördare med grumliga psykologiska motiv till en medveten terrorist åren efter det första mordet.

I ensamhet tränar han för sitt högst personliga krig. Han slipar bort sin empati och sin nervositet. På nätet hittar han en ny världsbild – en världsbild som kan motivera och bortförklara hans brott.

På många sätt påminner han om Anders Behring Breivik. I ensamhet byggde de båda upp sina våldsamma föreställningar om världen.

Peter Mangs hittar stöd för sitt krig i amerikanska konspirationsteorier. Han föreställer sig att världen styrs av en liten klick politiker och affärsmän som kontrollerar allt från media till forskning. Han ser sig som en svensk Timothy McVeight.

Det märkliga, påpekar Joakim Palmqvist, är att i denna värld av konspirationsteorier har föreställningar om hudfärg litet utrymme.

Det är som om Peter Mangs rasistiska brott inte riktigt går ihop med hans egna tankar. Hans motiv verkar konstruerade och motsägelsefulla.

Joakim Palmkvist återger bland annat ett brev från 2015 där Peter Mangs gång på gång skriver att han ville göra revolution mot det trygga och tråkiga Svenssonlandet; att han ser sig själv som förtruppen i ett kommande uppror. Men, konstaterar Joakim Palmqvist, han gav sig inte på politiker eller företagsledare, utan människor som Peter Mangs kallar ”svartskallar”.

I Joakim Palmkvist framställning förblir Peter Mangs motiv något av en gåta. Han glider undan, in i sin egen värld. Kanske handlade alltihop bara om en vilja ”att bli någon”. Eller som Joakim Palmkvist skriver: ”Utifrån sina utgångspunkter verkar Peter Mangs till sist ha lyckats med något [---] han betyder något. Från den dagen han greps har han fått all tänkbar uppmärksamhet riktad mot sin egen person.”

Kanske är köpet av Gellert Tamas bok Lasermannen en brännpunkt. Drömde Peter Mangs om att bli som John Ausonius – fruktad och omtalad? Frågan förblir till sist obesvarad. Gåtan består. Trots detta är Joakim Palmkvists bok värd all uppmärksamhet den kan få. Den är ett viktigt underlag för en fortsatt diskussion om män, utanförskap och våld.

ÄMNET

Joakim Palmkvists bok om Peter Mangs som i sju år sköt och dödade människor i Malmö. Äventyr i Svenssonland bygger på intervjuer, material ur brottsutredningen och Palmkvists eget arbete som reporter.

SKRIBENTEN

Mattias Hagberg är kulturskribent och författare och medverkar regelbundet på GP kultur. Skrev senast om södra Kalifornien i två artiklar.