Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 3
Jessica Kolterjahn | Den bästa dagen är en dag av törst.

Jessica Kolterjahn | Den bästa dagen är en dag av törst

Jessica Kolterjahns roman om Karin Boye väjer varken för begärets vackra eller fula sidor, skriver Amelie Björck.

Roman

Roman

Jessica Kolterjahn

Den bästa dagen är en dag av törst

Forum

Flera av de bästa romanerna med bakgrund i verkliga personer har handlat om passionerade och illa hanterade kvinnoliv. Det förvånar inte att Karin Boye nu sällar sig till de fiktionaliserades skara.

Jessica Kolterjahn väljer att hålla tyglarna nära kroppen i sitt närmande. Ur ett myllrande livsmaterial plockar hon en vår (1932), en plats (Berlin) och ett perspektiv (jagets, Karins).

Upplägget i hennes Boyebok Den bästa dagen är en dag av törst är alltså anspråkslöst, som vore det en debutroman och inte bok tre. Men resultatet är inte desto mindre starkt och rörande; jag rusar med spänd hjärtsträng genom sidorna.

Berättelsens vy vidgas via en psykoanalys, som även verklighetens Boye gjorde till livlina under sin tyska vistelse. Så förmedlas barndomsminnen och relationsscener, och Karins egen syn på sin slitning mellan lust och ”Dödsmakter” tar form.

Margit Abenius spridda biografi Drabbad av renhet (1950) har ganska säkert tjänat som bakgrundsläsning för författarens förståelse av Boyes mångåriga kris. Sexualiteten står helt i centrum. Det handlar om Karins destruktiva förhållanden med män, oftast kollegor från de intellektuella kotterierna Clarté eller Spektrum. Och, förstås än mer, om de enligt tidens lag förbjudna relationerna till kvinnor – den böjelse som bokens Karin kallar ”giftet”.

På Berlins brokiga kaféer kommer Karin (och Boye) ut som bisexuell. Skildringen av begärets magma i ett annars ganska ostimulerande liv är inkännande. De lesbiska scenerna är särskilt bra – mer okonventionella och inte lika Falkenlandskt ödesmättade som när clartéisten Josef Riwkin kommer på besök från Stockholm: ”Varje gång jag är med honom känns det som om jag har förlorat en strid. Som om hans kön dödar mig. Men jag klamrar mig fast vid hans kropp och låter honom döda mig.”

Karin blir tagen och Karin tar, och skildringen väjer varken för begärets vackra eller fula sidor. Fattigdomen, med bröd- och tiggarbrevskrivande i lyhörda hyresrum, och med brunskjortornas flinande bemäktigande av gaturummet utanför, utgör en närvarande och nedbrytande bakgrund. Men mest av allt är Den bästa dagen är en dag av törst en roman som med stor inlevelse tar sexualitetens makt på allvar.

Bild - 2
Jessica Kolterjahn | Den bästa dagen är en dag av törst.Jessica Kolterjahn.
Bild - 1
Mest läst