Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Jesper Odelberg i sin största roll

I kväll uppträder han för första gången på Göteborgs stadsteaters stora scen.

– Jag gör baron Tusenbach som aldrig arbetat i hela sitt liv, men som har en romantisk bild av arbetet och av arbetarna. Jag är inte överklass, utan väldigt mycket tvärtom, så jag tycker det är underbart att få spela någon som är det. Det är också fantastiskt att Mallika såg att jag kunde spela honom. Det är en roll skådespelare slåss om att få.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Klockan 11 sitter Jesper Odelberg fortfarande hemma och tar det lugnt. Så gott det går, i alla fall. Han är av förklarliga skäl nervös inför kvällens premiär av Att begära tre systrar.

– Men det är en härlig nervositet, ingen hemsk. Jag är inte nervös för att det ska gå åt helvete. Jag känner mig peppad.

Han är märkbart upprymd när han talar om arbetet med pjäsen, och om regissör Mallika Melouani Melani och sina medskådespelare har han, som han själv uttrycker det, "bara superlativer" att komma med.

– Kanske låter jag lite högtravande nu, men det skiter jag i. De har inte sett mig som en cp-skadad person som försöker vara skådespelare. De har sett mig som en skådespelare som råkar ha en cp-skada. Förstår du skillnaden? Som jag har blivit behandlad av ensemblen, så önskar jag att alla människor var mot personer med funktionshinder. Sedan blir det ju politik av allting jag gör, vare sig jag vill det eller inte. Oavsett om det är stand-up, film eller om jag står på Göteborgs stadsteaters stora scen, så är det politik. Det är oundvikligt.

Vägen till baron Tusenbach har varit lång, och Odelberg glömmer inte dem som trott på honom. Han minns när han som praktikant på Backa teater arbetade med Eva Bergman, som då var teaterns konstnärliga ledare. Bergman tog honom under sina vingar och lärde honom allt han i dag kan om teater.

– Vi hade problem med Arbetsmarknadsinstitutet, för enligt dem skulle jag sitta på ett kontor framför en dator. Det är det enda vi funktionshindrade duger till. En handläggare frågade Eva Bergman om inte Jesper Odelberg är i vägen på Backa teater. Eva svarade att nej, Jesper Odelberg är inte i vägen på Backa teater, Jesper Odelberg är en tillgång för Backa teater. Det var första gången en människa tog mina konstnärliga ambitioner på allvar.

Även Tomas von Brömssen och Sven-Åke Gustavsson har varit viktiga för Odelbergs utveckling.

– Utan dem och Eva hade jag inte stått i dag på Göteborgs stadsteater. Skriv det. För mig är det väldigt viktigt att visa att jag vet varifrån jag kommer. Nu blir jag lite rörd. Jag har blivit en lättrörd jävel på äldre dar. Utan dem hade jag aldrig ställt mig på scenen. Så är det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.