Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Jan-Edling-1HR(b)

Bild: Foto: Anette Andersson

Jan Edling: Jobben som försvann

Ledarkrönika

Den globala strukturomvandlingen har omfördelat jobben mellan den gamla och nya världen. Samtidigt har den tekniska utvecklingen automatiserat, robotiserat och digitaliserat bort jobb. Där tidigare maskiner ersatte rutinartat manuellt arbete försvinner i dag också rutinartade jobb inom bank, försäkring och administration. Detta tar sig uttryck i att många med medelhög utbildning i dag blir utan jobb. I Sverige har medelklassen hittills parerat utvecklingen genom att tränga ut de sämst utbildade från arbetsmarknaden.

De nya jobb som skapas är mer kunskapsintensiva och inriktade på att hantera ny information och lösa ostrukturerade problem. Tjänstesektorn svarar för en allt större del av produktion och export. Det blir allt viktigare att få fram en arbetskraft som har kunskaper i matte, teknik, forskning och export.

Hur har Sverige klarat sig i denna strukturomvandling? De som skulle säga bra bör nog ta sig en extra titt.

Decennier av låga investeringar i bostäder och infrastruktur har allvarligt försämrat Sveriges förmåga att möta näringslivets behov av arbetskraft. Bristen på svenska investeringsobjekt har lett till att utländska investerare flytt Sverige samtidigt som våra egna storföretag tar med sig underleverantörer och forskning när de flyttar utomlands.

Den svenska exportens världsmarknadsandel för varor och tjänster har sedan 1990-talet utvecklats sämre än EU15. Om situationen ska kunna förbättras krävs att de små och medelstora företagen ökar sin export – särskilt till nya globala marknader. Att så inte sker hänger i stor utsträckning samman med en oförmåga att samarbeta i värdekedjor för att tillgodose världsmarknadens efterfrågan.

Företagsledare jag har intervjuat har oroat sig över bristen på arbetskraft med kunskaper i matte och teknik. Högskoleprofessorer jag mött oroar sig över de dåliga kunskaper som eleverna har med sig från gymnasiet. Samtidigt finns all anledning att vara orolig för den allt högre andel elever som inte klarar att ta sig vidare från grundskolan till gymnasiet.

Detta är bara några saker vi bör oroa oss för. Energikostnaderna för företagen är en annan sådan sak. Den låga produktivitetstillväxten ytterligare en annan. Men vad kan man vänta av ett land där kafébranschen är den snabbast växande och där politikens fokus legat på att subventionera lågproduktiva jobb i stället för att utbilda arbetskraft?

Men – invänder någon – det går ju bra för Sverige. BNP växer mer än i andra länder. Jovisst, men det är i huvudsak en tillväxt som under snart ett decennium baserats på hushållens konsumtion. Detta är i sin tur en följd av att ekonomin dopats med skattesänkningar. Under senare tid har effekten förstärkts av Riksbankens åtgärder för att göra kronans värde mer attraktivt för utländska köpare, en politik som liknar 1970- och 80-talens devalveringsekonomi och som i hög grad urholkade näringslivets produktivitet.

Man kan säga att Sverige har levt på kyrksilvret. Frågan är vad som händer när det tar slut.

Mest läst