Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Filip och Fredrik i Jakten på den försvunna staden på Draken. Bild: Bild: Lisa Irvall

Jakten på den försvunna staden | Draken

Scenkonstrecensioner Den som förväntar sig hejdlösa associationer, kärleksfullt gnabb, pubertala under-bältet-skämt, och nördiga utvikningar i tätt samspel blir inte besviken, skriver GP:s Ulla Sundström.

Humorshow

Jakten på den försvunna staden

Draken

Av och med: Filip och Fredrik

Publik: cirka 600

Bäst: Musikinslagen

Sämst: Den pubertala humorn

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har en stor publik. Tre av fyra föreställningar på Draken är utsålda i förväg och den som sett deras tv-program genom åren och förväntar sig hejdlösa associationer, kärleksfullt gnabb, pubertala under-bältet-skämt, och nördiga utvikningar i tätt samspel blir inte besviken. Duon gör också nya landvinningar i sin specialgren konsten-att-vara-pinsam, en humorgenre som är obegriplig för en del av oss, men uppenbarligen uppskattad av många.

Utgångspunkten för Jakten på den försvunna staden är att Sveriges städer blir allt mer lika varandra, galleriorna innehåller samma affärskedjor och en stad kan inte längre definieras efter vad som produceras där, det var länge sedan Södertälje kallades för kringelstaden till exempel. Och inte hjälper det med taffliga slogans. Filip och Fredrik presenterar en lista (så klart) över de lamaste och prickar in några gratispoäng. "Åmål - alltid något" . Hur tänkte man där?

Filip och Fredrik ska tillsammans med publiken hitta "vad som är grejen" med stan de besöker. Men Göteborg saknar inte självförtroende, och stadskärnan består inte bara av Nordstan så här fungerar inte konceptet lika bra. Det finns liksom inte samma behov av att återfå stoltheten över sin stad som det kanske kan finnas i en mindre stad, exempelvis Köping, Fredrik Hammars hemstad, som på ett väldigt nedlåtande sätt utsågs till Sveriges tråkigaste stad av Jan Guillou i Rekordmagazinet, ett inslag som visas på duken i bakgrunden.

Förutom filminslag och stillbilder förekommer också levande musik, överraskande bra framfört av duon.

Filip och Fredrik är två småstadskillar och gillar varandra, det är den röda tråden i föreställningen och känslan för småstaden känns äkta. Men det är inte lika lätt att fylla ut en scen som en tv-ruta och ibland blir showen ganska stillastående. Och även om man måste beundra deras förmåga att hålla låda, kan även snacket gå på tomgång ibland. Särskilt mot slutet när publiken ska enas om en slogan, då blir det lite ansträngt. Till slut landar det på "Göteborg - rimlig huvudstad". Så där va?

Bild - 2
Bild - 4
Bild - 5
Mest läst