"Natten till söndagen den 13 augusti gjorde jag något korkat. Jag sniffade kokain under en efterfest för "gamla" friidrottare i den tillfälliga tält-loungen vid Stora Teatern i Göteborg. Berusad (av alkohol!) nappade jag när en flyktig bekant bjöd på en dos. Tillsammans med fyra andra personer greps jag vid en razzia på gatan utanför och fick tillbringa resten av natten på polishuset. Jag erkände omedelbart vad jag gjort och att jag hade resten av dosen i min ficka. Något jag själv - ingen annan - stoppat på mig.
Jag är oerhört medveten om att jag gjort något mycket dumt, som skadar mig själv, men framför allt min familj och mina vänner. Dessutom har jag genom mitt patetiska agerande bidragit till att kasta en skugga över det fantastiska EM-evenemang, som så förtjänstfullt och framgångsrikt arrangerades här i Göteborg under föregående vecka. En idrottsfest som jag med glädje och inlevelse haft förmånen att få rapportera om i Göteborgs-Posten.
Om jag kunnat vrida tiden tillbaka ett och ett halvt dygn skulle jag vandrat hem och lagt mig direkt efter segerfesten för Christian Olsson. Något jag faktiskt övervägde, eftersom jag numera inte är festsugen särskilt ofta och dessutom har uppnått en ålder då TV-soffan ofta lockar mer än en aldrig så välutrustad bardisk.
Det som just nu smärtar mig särskilt är att helt oskyldiga aktiva friidrottare, som kämpat hårt under EM-veckan tvingas figurera i ett sammanhang som enbart rör min person. För att möjligen göra mediabilden av min person något fylligare vill jag gärna bidraga med följande fakta.
- Jag har inte festat om med gamla friidrottare eller andra tidigare under EM-veckan.
- Jag har inte haft förmånen att sammanträffa med Börje Salming de senaste åren.
- Jag har inte varit påverkad av vare sig tillåtna eller otillåtna droger under mitt arbete för GP.
- Vi var fem personer som greps vid razzian - en siffra som nu i media vuxit till elva.
- Vi greps inte utanför den välkända och säkerligen helt seriösa nattklubb som pekats ut i media.
- Jag har erbjudits narkotiska preparat vid hundratals tillfällen under de senaste 25 åren. Vid 99,9 procent av dessa tillfällen har jag så artigt som möjligt tackat nej.
- Till vardags sysslar jag med ungefär samma saker som alla andra: jobbar, handlar och lagar mat, tvättar, städar, glor på TV. Då och då tar jag en öl eller tre i goda vänners lag.
Under årens lopp har jag ofta stuckit ut hakan och haft åsikter om både det ena och det andra. Jag har dessutom alltid strävat efter att stå för såväl åsikter som handlingar. Det har givetvis retat en del människor längs vägen. Det pris jag nu betalar är att de nu med nöje vältrar sig i den stora dumhet jag begått - och ångrar djupt. Givetvis kommer jag att stå för vad jag gjort och ta ansvar för detta.
Patrik Sjöberg den 14 augusti 2006"