Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Kent Hallgren

Jag gör något så omodernt som att skämmas

Debatt Jag skäms för att representeras av politiker som gripits av humanhybris och inte i tid insett konsekvenserna för de nyanlända och vårt samhälle, skriver Tore Björkman, Angeredsbo.

I april 2014 skrev jag en debattartikel om bostadssegregationen. Jag pekade på problemet med att makthavare, journalister, kultureliten, övre medel- och överklass valt att inte bo tillsammans med invandrare, trots uttalad välvilja. Det andades hyckleri och skulle bara gynna SD. Med råge har mina farhågor besannats. SD ökade och den politiska kartan ritades om med DÖ som sorgligt resultat. De politiskt ansvarigas valhänthet med den pågående invandringen har tydligt framstått i all sin bedrövelse. Hade jag, en svensk boende i Angered i över 30 år, kunnat göra mer än att vägra flytta?

Skenhumanism

Jag skäms att jag låtit mig skrämmas till tystnad för att inte riskera bli stämplad som brunskjorta och få en yxa i dörren. En rädsla med ursprung i att vi bott i en åsiktsdiktatur, som vänstern kallar värdegrundsdemokrati.

Jag skäms för att representeras av politiker som gripits av humanhybris och inte i tid insett konsekvenserna för de nyanlända och vårt samhälle. Okunnighet, feghet eller medlöperi med kulturelitens skenhumanism och journalister i snällhetens tjänst? Man hade ingen kontakt med sina väljare som fick till följd att SD fick oförtjänt fäste i vårt parlament.

Jag skäms när jag hör Anna Kinberg Batra (M) tala om det nya utanförskapet utan att nämna vart det gamla tog vägen.

Jag skäms över kvalitetsförfallet i skolorna här i Angered som pågått i decennier. En grannes dotter klagar över bråk där polisen måste ingripa. Andra grannar måste byta skola och köra barnen till en annan stadsdel. Här är det lärare som inte behärskar svenska och här finns ingen studiero. En skola där mina barn gått under 80-talet i god miljö och med goda studieresultat. För förfallet ansvarar ett över 30-årigt, nästan oavbrutet vänsterstyre.

Flyktingar på avstånd

Jag skäms över mitt medborgarskap när boende i så kallade fina områden ondgör sig över att få invandrarbostäder i sin närhet. Några tycker att det är bättre att bygga där marken är billigare. De nordöstra stadsdelarna? Några är oroliga för sina barns säkerhet. Tänk då att också här i Angered behöver föräldrar släppa iväg sina barn till olika aktiviteter. Skulle deras oro vara mindre värd? Flyktingvänlig kan man vara på avstånd. Integrera gärna men inte hos mig!

Jag skäms när min dotter, som bor i London, berättar att den svenska hanteringen av invandringen får uselt betyg i engelska medier. Hon är glad att inte bo här. Här besjungs Sverige som Lyckolandet av representanter för kultureliten som bor dyrt i innerstan, långt från invandrarna, där de kan ägna sig åt gåsleverhumanism, en humanism utan några personliga uppoffringar.

Hög svansföring

Jag skäms över att bo i ett land som med hög svansföring inte sett gränsen för sin humanism och pekat finger åt bland annat danskarna som dristade sig att vara mer restriktiva. Men vad är det egentligen vi har att erbjuda? Mångårig, sysslolös vistelse i logement och mångårig väntan på tillstånd att få stanna. En plåga som inte var ny utan som gällt i årtionden. Ändå låter man det fortgå. Är det humant? En syrisk flyktingkvinna sa i TV att det hade varit bättre att ha stannat i Syrien och dö fort än att dö långsamt i ett svenskt flyktingförvar.

Jag skäms för att inte öppet visat mitt stöd för seriösa skribenter som haft modet att varna för konsekvenserna av den förda politiken trots att de blivit utsatta för hatkampanjer med tillmälen som rasister, fascister och husnegrer, utestängda från de publicistiska finrummen. Nu när den svenska självgodheten tappat byxorna är det glädjande att finna dessa modiga kvinnor och män bland annat som medarbetare på GP:s ledarredaktion.

Borde skämmas

Det är många, i nuvarande och föregående regering, som också borde skämmas. Ingen har emellertid visat tecken på ånger. Några säger sig ha varit naiva, det vill säga handlat i god tro. Det är inte sant. Sanningen är att de varit fega och valt att bortse från varningar. Att inte erkänna som det är, visar att de tror att väljarna inte kan tänka själva. Detta synsätt göder politikerföraktet som nu är det absolut största hotet mot vår demokrati.

Tore Björkman

Angeredsbo

Bild - 2
Mest läst