Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

”Jag går en balansgång”

Efter många om och men öppnar nu den omdiskuterade utställningen Jerusalem på Världskulturmuseet. – Jag går en hårfin balansgång med de här bilderna, säger fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.

Efter åtskilliga turer och med ökat säkerhetspådrag hänger nu fotografen Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem på Världskulturmuseet. I storformat diskuterar hon religion och dess förhållande till sexuell läggning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

De sjutton bilderna utgår från judiska, kristna och muslimska heliga texter och visar homo-, bi- och transsexuella i olika religiösa miljöer i den historiska staden.

– Jag har stor respekt för människor som mår bra i sin religion men tycker inte om när religion används till att hota människor, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

Hon visar den bild som varit som ett slags ingång för projektet och som hon hade för ögonen när hon gav sig iväg på resan.

Två nakna män ligger omslingrade och på muren står ett citat ur tredje Moseboken som fördömer handlingen.

– Det är det mest kända citat som fundamentalistiska religiösa oftast använder emot hbt-personer: En man får inte ligga med en man. Genom att den är tagen just i Jeru- salem vid gamla muren nära Jaffaporten, laddas hela konstverket av energin som finns i staden, säger Ohlson Wallin.

Världskulturmuseet har tidigare varit i blåsväder då en kontroversiell erotisk målning med citat ur koranen plockades ner 2005.

Också Jerusalem väckte flera månader innan den öppnat debatt om konstnärlig frihet. Museet har delfinansierat Ohlson Wallins resa till staden men hamnade i bråk med fotografen i somras. När Jerusalem inte skulle visas som en separatutställning anklagade hon ledningen för att backa av rädsla för religiösa reaktioner. Samarbetet bröts, men efter ett par månaders samtal kom parterna överens om att bilderna skulle visas.

– Vad jag har lärt mig av det här är att en konstnär har en helt annan hjärna, ett helt annat kall, än vad myndigheter har. De har mycket regler att följa. Men då är det viktigt att stödja konstnären i det konstnärliga arbetet. Om konstnären känner sig rädd för vad man får visa och inte visa är vi inne på farliga marker, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

– Man måste vara modig om man ska visa konst.

Utställningen visas förhållandevis kort tid, tre veckor. Enligt Världskulturmuseets informatör Anna Mighetto beror det dels på att museet efter all uppståndelse ville visa den så snart som möjligt, dels på den ökade kostnad som förhöjd säkerhet medför.

– Eftersom hennes utställningar tidigare har blivit vandaliserade följer vi polisens rekommendationer, säger Anna Mighetto.

Någon hotbild har Elisabeth Ohlson Wallin personligen inte känt av. Hon säger att hon söker dialog och att vissa felaktigt uppfattar henne som en som bara vill vara provocerande.

– Jag vill verkligen inte gå över gränsen där bilderna upplevs som enbart kränkande. Då har jag misslyckats. De ska visa både det vackra och det skrämmande, säger hon.

Hon hoppas att utställningen kan leda till en diskussion om mångfald i Sverige, att vi är olika men hör ihop och kan arbeta tillsammans.

– Jag är engagerad mot både antisemitism och islamofobi och ser med skrämda ögon vad som händer.

Att hennes bilder skulle kunna spä på sådana tendenser ytterligare oroar hon sig inte för.

– Nej, men det kan bli som med Ecce Homo. Har man inte sett bilderna och budskapet kan det missuppfattas. Men skulle jag vara orolig för att människor missuppfattar mig då vore det bättre om jag fotograferade hästar och blommor och sånt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.