Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Jag är inte beredd att dö än

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

DOKUMENTÄR

DOKUMENTÄR

Jag är inte beredd att dö än

Regi: Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm, Sverige, 2014 (75 min)

Med tanke på att Laleh hör till det absolut bästa som Sverige har att uppbringa i musikväg är det märkligt på gränsen till obegripligt att den utmärkta dokumentären Jag är inte beredd att dö än inte får bred biopremiär utan bara kommer att visas ett fåtal gånger på Roy.

Alltså gäller det att passa på. Den här sångerskan/låtskrivaren/producenten brukar inte vara direkt talför i intervjusammanhang, men i filmen berättar hon öppenhjärtigt om sig själv, om familjens flykt undan politiskt förtryck i Iran, en flykt som till slut ledde till Hammarkullen.

Hon berättar också om sitt nära förhållande till sin mamma, som var ett stort ABBA-fan.

-Så tråkigt att mamma inte fick se det här, säger en tårögd Laleh när hon sitter och spelar piano tillsammans med Benny Andersson. Det är en av flera gripande scener i filmen.

Filmen innehåller förstås konsertbilder, till exempel från ett knökat Götaplatsen.

Regissörsduon Egerstrand och Jerneholm väljer att koncentrera sig på den musikaliska kreativiteten, själva låtskapandet, och visar en artist som tar kommandot och som vägrar kompromissa, i studion och på scen.

Allra bäst är Laleh när hon ackompanjeras av full symfoniorkester, som i Snö, som blev ledmotivet till Arn – tempelriddaren 2007.

Låten som sådan är helt malplacerad i Arnsammanhanget, men det låter enastående vackert när Laleh och London Symphony Orchestra drar på med allt de har.

Fotnot. Bio Roy visar Jag är inte beredd att dö än i kväll, på söndag och på tisdag.

Fler filmer denna vecka:

The Judge

Girlhood

En tripp till Paris

Nightcrawler

Mest läst