Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

"Jag är glad att jag inte är i Hjällbo"

Gun Holmertz, verksamhetsansvarig för Caritas frivilligcentraler i Hjällbo/Bergsjön, kommenterar sin debattartikel.

Dina debattartiklar om den bristande integrationen i Hjällbo har väckt stort intresse och livlig diskussion. Varför valde du att skriva dem just nu?

– Det beror på att vi under de senaste 2-3 åren märkt tecken på en förändring i Hjällbo, och i de lokaler vi delar med bland annat föreningen Afrikas horn. Vi har fått problem med att de använder våra gemensamma korridorer för bön.

– Vi har sagt till gång på gång att vi inte kan ha det så här, att de blockerar korridorerna flera gånger om dagen och att dessutom en TV står på för fullt. Detta är en föreningslokal. Afrikas horn utger sig för att vara en förening för barn och kvinnor men jag har inte sett vare sig barn eller kvinnor där. Situationen har blivit värre.

– Men framför allt är jag orolig för den kommande anhöriginvandringen från Somalia efter Migrationsverkets nya regler. Många av de somalier som bor i Göteborg har varken arbete eller fast bostad. Min rädsla är att salafisterna står där med öppna armar och att det inte finns så många alternativ.

– Jag är inte rasist, fast det säger ju alla, men jag är orolig för det som händer och för att myndigheterna i Göteborg verkar ha så liten beredskap för de som kommer.

Vad tycker du behöver göras för att ta emot dessa människor?

– De behöver framför allt ett regelbundet liv. De behöver snabbt som ögat komma i någon ordnad sysselsättning. Betoningen måste ligga på att lära sig svenska och samhällsorientering och det ska ske utanför Hjällbo. De behöver bryta isoleringen här.

– Men jag ser också ett stort behov av sjukvård och psykologhjälp. Det här kommer att vara människor, särskilt kvinnor och barn, som är skadade. Vi vet hur det såg ut efter Bosnienkriget.

– Och var ska de bo? Här är redan trångbott. Jag har legat på kommunen som en igel men får mest till svar att vi vet inte riktigt när de kommer eller hur många. Men titta på Växjö, där finns en närmast militärisk plan för hur de ska ta emot dem som kommer dit.

– Detta har gjort mig både arg och besviken och månaderna går.

Du skrev att du har dödshotats efter den första artikeln. Hur hanterar du det?

– Väldigt många har hört av sig och tycker att jag har skrivit bra och att jag är modig. Det är nästan så att det stör mig. En polis jag känner varnade mig dock för att jag skulle hotas och ett par dagar efter artikeln kom en man in i vår lokal och står först bara där och skakar på huvudet. Sedan säger han att han ska döda mig, att han är jihadkrigare och att Allah har sagt till honom att döda mig. Han gick inte riktigt att få kontakt med men det ångade av hat i det där köket.

– Jag brukar inte vara rädd, jag är ingen rädd person men efter att ha pratat med några valde jag att göra en polisanmälan. Jag kände att det var bra. Förhoppningsvis var det bara något han sa i stundens hetta men jag är väldigt tacksam för att jag har semester och inte behöver vara i Hjällbo just nu. Vårt arbete är tungt och vi jobbar nära människor som är skadade för livet. Det kräver att vi själva är i god balans.

Mest läst