Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 3

J K Rowling | Den tomma stolen

Roman

Roman

J K Rowling

Den tomma stolen

Översättning: Molle Kanmert Sjölander (huvudöversättare), Ing-Britt Björklund, Tove Janson Borglund, Helena Hansson, Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson

Wahlström & Widstrand

Hur gå vidare efter en monumental succé som Harry Potter? Rowling väljer ett slags motsats: en vuxenroman i vardagsliv. Men när hon tar bort magin försvinner även berättelsemagin; det mesta av hennes blommande fantasi och humor.

Den tomma stolen finns hos kommundelsnämnden i det pittoreska Pagford. Bakom grindarna i smidesjärn, terrakottakrukorna med pelargoner och de rosenmönstrade gardinerna är samhället allt annat än harmoniskt. Att hitta en nämndersättare efter ett plötsligt dödsfall får den puttrande maktkampen att eskalera. Alla drabbas. Små händelser lyfts upp likt i en dokusåpa till att innebära livet.

Rowling använder ett litet samhälle som symbol för det stora. Konflikten om hyreshusghettot Fields med sina bidragsberoende invånare ska tillhöra Pagford eller inte gör de politiska beteckningarna uppenbara utan att vara utsagda. Det blir en klasskamp i det lilla – insnöad och inskränkt. Som ett helt samhälle befolkat av outhärdliga, självgoda Dursleys. Det är uppenbart att allt kommer att implodera. Bara inte hur.

Villornas idyll ställs mot nedgången betong och klotter. Människorna är överlag lika stereotypa som områdena. Den pompöse kommundelsnämndsordföranden. Hans beskäftiga fru. Den välvilliga socialsekreteraren. Den osäkre studierektorn. Den knarkande, prostituerade mamman. Tonåringarna: olycklig tjej, vacker tjej, överlägsen pojke, kärlekskrank pojke. Och den utagerande tjejen från ghettot – obildad men smart.

I Potter-serien visade författaren sin talang för att beskriva osympatiska och småsinta människor. Hon njöt själv och fick läsarna att skratta. Här skiner föraktet igenom – undantaget en del av ungdomarna – vilket innebär att persongalleriet snarare irriterar. Samtidigt skaver underklassdialekten, och trots övertydligheten och alla detaljer glider hon mest omkring på ytan.

JK Rowlings första roman för vuxna är djupt inbäddad i den brittiska litterära traditionen. Jämfört med klassikerna håller hon inte måttet. Samtidigt är det en hård spark mot ett klassamhälle fyllt av orättvisor – och utan magiska lösningar på problemen.

Bild - 2
Mest läst