Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Ivan Bunin: Mörka alléer

Ur glömskans dunkel lyfts den ryska Nobelpristagaren Ivan Bunin och fram stiger en erotikens melankoliker.
"Det fanns flera skäl till att det dröjde innan jag blev känd för en bredare publik", skriver Ivan Bunin i en självbiografisk kommentar (Nobel Lectures. 1969, min översättning): "Jag höll mig på avstånd från politiken och behandlade inte dess frågor i mitt skrivande. Jag tillhörde inte någon litterär skola; jag var varken dekadent eller symbolist, romantiker eller naturalist. Inte heller frekventerade jag några litterära kretsar, jag höll mig på landsbygden, reste mycket [---] Jag försökte, med Saadis ord betrakta världen och lämna på den ett avtryck av min själ."
Det var länge sedan man på svenska gav ut någonting av Ivan Bunin, den förste ryske författare som fick Nobelpriset och en av de sista bland litteraturens exilryssar som hade band till storheter som Tjechov. 1920 lämnade han Ryssland, femtio år gammal. Han slog sig ned i Frankrike och stannade där till sin död 1953. Nobelpriset fick han 1933. Då hade endast Bunins självbiografiska roman Arsenjevs ungdom getts ut på svenska och priset genererade heller ingen flod av översättningar. En novellsamling samma år var allt. Ytterligare två prosaverk kom 1949 och 1950 men sedan dess har det avtryck Bunin ville lämna förbleknat alltmer tills förlaget Akvilon nu lyfter fram det ur glömskans dunkel med sin utgåva av Mörka alléer från 1946.
Fram stiger en erotikens melankoliker, en det förflutnas poet vars prosa närs av minnena av känslor från en tid då allt var mera levande men också mera ovisst om vad framtiden skulle bära med sig. Mellan dessa poler, som väl också speglar exilens bittra dilemma, utspelas de flesta av samlingens tjugotvå korta kärleksnoveller och den ton som uppstår har en klang av förgänglighet och dröm. Små inslag av elitistisk cynism, av utbroderad esteticism skymtar här och var. De skulle kunna störa men förstärker istället känslan av det skönt svunna. Vidderna från Bunins centralryska landsbygd märks också, som en stränghet, och bidrar till sammansattheten i Mörka alléer. Man kan visst säga att Bunin är på en gång dekadent, symbolist, romantiker och naturalist.


BOK
Ivan Bunin
Mörka alléer
Översättning: Per-Olof Andersson
Akvilon





Mest läst