Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
bawar_ismail_nödvinjett-frå

Ismail: Hedersförtryck är inget påhitt

Ledarkrönika Trots alla berättelser och siffror blundar Vänsterpartiets Rosanna Dinamarca för hedersförtrycket i våra förorter.

Föreningen Varken hora eller kuvad, som arbetar mot hedersförtryck, har i en ny rapport frågat 1 100 ungdomar i Stockholms förorter hur de upplever sin frihetsgrad. 82 procent av flickorna svarar att de är ganska mycket, mycket eller mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar. 28 procent av de som svarade att de är mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar får inte umgås med killar. Vissa får inte ha relationer med någon av en annan etnicitet eller följa med på klassresor där övernattning ingår.

Rapportens resultat är sorglig – och borde tjäna som uppmaning till alla de som kallar sig för feminister att ta kampen mot hederskulturer. Men inte Vänsterpartiet. Partiets feministiska talesperson, Rossana Dinamarca raljerar i stället på sin Facebook-sida över rapportens innehåll.

Studien är värdelös eftersom den riktat sig mot segregerade Stockholmsförorter, rapportförfattarens enda syfte är att förklara förtryck som något kulturellt, och det ligger fjärran från ”socialistisk samhällsanalys”, hävdar Rossana Dinamarca.

”Jag kan inte längre vara mig själv här” skrev feministen Zeliha Dagli om förtrycket i Husby förra sommaren (Aftonbladet 29/5-2015). Efter Daglis uppmärksammade debattinlägg trädde fler röster fram som vittnade om den växande fundamentalismen i förorten. Men Rossana Dinamarca avfärdade förortskvinnornas berättelser med att det bara var ”ryktesspridningar” (Aftonbladet 3/7-2015).

Rykten, minsann? Socialstyrelsen visade i en nationell enkätundersökning bland 5 200 ungdomar i årskurs två i gymnasiet att hederskulturen är högst levande i Sverige. 25 procent av pojkarna och omkring 25-30 procent av flickorna uppgav att de blivit utsatta för kränkande behandling eller hot från släkten, och tio procent uppgav att det berodde på att de dragit ”skam” över familjen (Socialstyrelsen 2007).

Också Ungdomsstyrelsens kartläggning från 2009 visar att 70 000 ungdomar lever i hederskulturer med föräldrar som sätter gränser för valet av partner. Det handlar bland annat om att inte få gifta sig med någon som inte tillhör samma kultur eller religion. I en undersökning från Stockholms universitet utförd bland niondeklassare uppgav 23 procent av de tillfrågade flickorna att de förväntades vara oskulder tills de gifte sig och att de inte tilläts att ha pojkvänner (Oskuld och heder 2009).

Gång på gång har Rossana Dinamarca blundat, raljerat eller helt avfärdat uppgifterna om hedersförtryck. Är det vad Dinamarca kallar för socialistisk samhällsanalys? Hederskulturen bygger på patriarkala normer. Den hindrar flickor – och pojkar – från att leva som de vill. Hederskulturens existens borde göra alla som arbetar för jämställdhet ursinniga, och då inte minst Dinamarca.

Mest läst