Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

För ett år sedan var det få som trodde att vi skulle gå i hamn med asylsystemet efter mer än ett decennium av förhandlingar, skriver Cecilia Malmström. Bild: Bild: DENIS DOYLE

Islossning i asylfrågan en seger för EU

Debatt Med ett gemensamt asylsystem gör sig Europa redo att möta migrationens utmaningar på lång sikt genom att ha regler för en anständig flyktingmottagning i samtliga länder. Många utmaningar återstår men nu gäller det att vi inte sänker blicken och orkar ända fram, skriver Cecilia Malmström.

Att besöka mottagningscentren för flyktingar längs Greklands gräns med Turkiet är en djupt omskakande upplevelse. De män som finns där – för de är flest män – har bokstavligt talat tagit sig halvvägs över jordklotet för att nå Europa.

Många är från Afghanistan, Somalia eller Syrien. En del är uppgivna, berättar lågmält sina historier om krig och förföljelse utan omsvep, utan hopp om förbättring. Andra är arga – allt de vill är att kunna ansöka om asyl och lägga fram sin sak för myndigheterna. Gemensamt för nästan alla är att de sitter inspärrade i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala, i ett grekiskt asylsystem som har kollapsat helt och där de humanitära villkoren är ovärdiga.

Långsamt, långsamt håller grekerna på att bygga upp ett fungerande system. Små ljuspunkter finns trots krisen, men det tar tid.

Länge var stämningen runt bordet i EU:s ministerråd lika dyster. De senaste åren har vi sett regeringar i flera europeiska länder nästintill hållas som gisslan av extrempartier på hemmaplan. Partier som drar sin näring ur rädslan för det okända, ur turbulensen och den sociala misär som följer i den ekonomiska krisens spår.

Som en direkt följd av de främlingsfientliga krafternas inflytande blev EU:s reaktion på den arabiska våren till en början avvisande. Inställningen gentemot dem som just slängt sina tyranner överbord var närmast: ”Visst, det är roligt att ni gör revolution, men kom inte hit.”

Få öppnade sina dörrar

Mycket få EU-länder öppnade sina dörrar för dem som flydde oroligheterna. Lika svårt var det att föra en diskussion inom EU om fler lagliga sätt för dessa länders invånare att nå Europa på – genom säsongsarbete, till exempel.

Dessa unkna stämningar i Europa är långt ifrån utvädrade. Men när nu ett nytt år står för dörren kan vi konstatera att det faktiskt rör på sig åt rätt håll. Vi är mycket nära att få på plats ett gemensamt europeiskt asylsystem, med gemensamma standarder för hur flyktingar ska behandlas. Förhandlingarna om EU-kommissionens förslag är inne i sitt slutskede i ministerrådet och Europaparlamentet.

Året då allt lossnade

De nya asylreglerna säger till exempel att utsatta asylsökande, som traffickingoffer och ensamkommande barn, måste erbjudas särskilt stöd. Flyktingar får bara låsas in i absoluta undantagsfall. Hanteringen ska vara rättssäker och transparent. Några få frågetecken återstår innan allt är på plats – till exempel hur tortyroffer ska tas om hand vid ankomsten till EU – men klart är att vi kan se tillbaka på 2012 som året då allt lossnade.

För ett år sedan var det få som trodde att vi skulle gå i hamn med asylsystemet efter mer än ett decennium av förhandlingar. I år var det upp till bevis som gällde, och medlemsländerna lyckades faktiskt lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan och sätta flyktingarna främst – om än motvilligt.

Med ett gemensamt asylsystem gör sig Europa redo att möta migrationens utmaningar på lång sikt genom att ha regler för en anständig flyktingmottagning i samtliga länder. Samtidigt måste vi planera för en ökad ström av flyktingar från det svårt härjade Syrien. Hittills har en halv miljon människor flytt landet. Endast en bråkdel av dem har sökt sig till Europa, men detta kan komma att ändras och vi bör ha en gemensam europeisk beredskap och ett gemensamt ansvar att ta hand om dem.

Om allt går som planerat kommer vi att vara överens om asylpolitiken i början av det nya året. Därmed inte sagt att vi kan luta oss tillbaka, för flera stora utmaningar återstår på asylområdet.

Fler måste göra mer

Att reda ut situationen i Grekland, inte minst, och även se över läget i andra länder där behandlingen av flyktingar haltar. Viktigast av allt: fler måste göra mer. Nittio procent av alla asylsökande i EU tas fortfarande emot av tio EU-länder. Med ett gemensamt och likvärdigt regelverk kan alla 27 länder ta ansvar och då kan vi hjälpa fler på flykt.

Vi står också inför en annan utmaning, och det kanske svåraste argumentet att driva i tider av kris och arbetslöshet: Vårt snart skriande behov av arbetskraftsinvandring. Befolkningsmängden i Europa sjunker samtidigt som allt färre ska försörja allt fler äldre. Många företag i Europa varnar i dag för att de inte hittar kvalificerad arbetskraft, och samtidigt söker sig arbetskraftsmigranter till andra ställen än Europa. Entreprenörer och högutbildade åker oftare till Brasilien, Sydafrika, Kanada, Indonesien eller Kina.

Borde ta efter Sverige

Fler EU-länder borde göra som Sverige – riva de byråkratiska hindren för arbetskraftsinvandring och låta den som har ett jobb få komma hit. Det skulle driva på vår ekonomi och i förlängningen säkra Europas globala konkurrenskraft.

I ekonomiskt svåra tider prövas vår förmåga att tänka större. EU ska rida ut krisen som vi just nu befinner oss i, men det kan inte bara ske genom sparåtgärder och stimulanspaket. Unionen måste också bevisa att det verkligen finns ett mervärde i det europeiska samarbetet, genom att stå upp för våra gemensamma värden. Solidaritet med världens utsatta är ett sådant, och därför är EU:s asylpolitik ett viktigt steg. Nu gäller det att vi inte sänker blicken och orkar ända fram.

Cecilia Malmström

EU-kommissionär med ansvar för bland annat asyl- och migrationsfrågor

Bild - 2
Mest läst