Joakim Ruist är doktor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg. På måndagen släpper han den allra första studien som beräknar hur flyktinginvandringen årligen påverkar den offentliga sektorns intäkter och kostnader. Resultatet: I år var kostnaden 1.35 procent av BNP.
2007 var den en procent.
Siffror som ligger strax över det som avsätts till det internationella biståndet.
I dag har Sverige den största flyktinginvandringen per capita i Europa.
- Vi är uppe och tangerar nivåerna under kriget i Jugoslavien. Men det är ingen total förändring mot för hur det sett ut tidigare.
- Mellan 2005, 2006 och 2008 hade vi kriget i Irak. Av dem som nådde Europa kom nästan 50 procent till Sverige. Vi har också haft flyktingar från Afghanistan, Somalia.
Joakim Ruist uppskattar att Sverige sedan omkring 1983 och 1984 haft västvärldens högsta flyktinginvandring per capita varje år.
- Det är viktigt att flyktinginvandringen, liksom biståndet, är en humanitär insats som ska få kosta pengar. Men det är också viktigt att veta hur mycket det kostar.
Vad tycker du om debatten om flyktinginvandringen och dess kostnader?
- Det är synd att det går att säga precis vad man vill. Jag har gjort studien för att få fram ett riktvärde hur det verkar se ut.
- Å ena sidan vänder jag mig starkt emot påståenden som indikerar att Sverige går på knäna, att vi kollapsar under trycket. Det finns det inget som tyder på det. Å andra sidan vänder jag mig starkt mot dem som säger att det inte är någon kostnad.
Det är en stor kostnad, tycker han. Men hanterbar:
- Jag presenterar en siffra och den går inte att slå någon i huvudet åt något håll. 1.3 procent av BNP är mycket pengar, samtidigt om vi jämför med biståndet är det pengar som vi under lång tid anser att vi har råd med, säger han.
Varför är du intresserad av detta?
- Det är ju utan tvivel en av de mest brännande frågor vi har i samhället i dag. Hur hanteras invandring? Global ojämlikhet ställs på sin spets när de som befinner sig långt ner på skalan försöker att komma hit.
- Vi måste få diskutera detta som en kostnad. Pengarna tas ju någonstans ifrån. Det är tufft. Har vi råd att hjälpa andra människor, eller inte? Samtidigt har en idealiserad bild av vad asylrätten betyder. Om man vänder sig emot att diskutera det som en kostnad, då bottnar det i en naiv syn på asylrätten, på flyktingkonventionen.
- Faktum är att vi har murar runt Europa som hindrar människor att komma hit och använda sig av sin asylrätt. Hade övriga Västeuropa tagit emot lika många flyktingar per capita som Sverige hade regionens totala invandring varit nästan sex miljoner individer i stället för 740 000. Då hade andelen människor i behov av skydd varit 30 procent lägre, internationellt sett.
Nettokostnaden beror på flyktingars låga sysselsättningsnivåer. Mediantiden för en flykting för att ta sig ut på arbetsmarknaden är sex till sju år och även om personen klättrar uppåt på arbetsmarknadsstegen når den aldrig upp till medelsvenssons sysselsättningsgrad.
- Kostnaden beror främst på uteblivna skatteintäkter, inte på utbetalningarna av försörjningsstöd. De pengarna spelar mindre roll, säger Joakim Ruist.
Fakta: Intäkter och utgifter
Joakim Ruist har tittat på offentliga sektorns nettokostnad för alla personer som kommit som flykting eller anhörig till flykting och fått uppehållstillstånd i Sverige och jämfört det med BNP.
På intäktssidan har han exempelvis studerat inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och konsumtionsskatter. Vad gäller utgifter har han bland annat tittat på alla typer av individuella bidrag (föräldrapenning, A-kassa, socialbidrag, pension med mera) samt på kostnader för skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg.
Källa: Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
