Arabella kan inte placeras i ett fack, varken den mångbottnade kvinnan eller verket. Så ska god scenkonst vara, tycker regissören Christof Loy. Detaljerat förklarar han att han ser verket som ett pussel av karaktärer, en gestaltning av ett samhälle där allt kretsar kring pengar och social status. Han väger vartenda ett av de många ord han fäller om operan, menar att den är en delikat mix av komiska, tragiska, melankoliska, sentimentala och sarkastiska inslag.
- De flesta av alla missförstånd och felaktigheter kommer från att folk försöker göra livet så enkelt de kan genom att dela in världen i svart och vitt. Det är något jag tror att Mandryka och Arabella försöker undvika efter den här komplicerade historien, säger den prisade tyske regissören som för första gången gästar Göteborgsoperan.
Mandryka är en av tre friare till Arabella, som är navet i Richard Strauss-operan och äldsta dottern i en grevefamilj på dekis. Hon gestaltas av Nina Stemme, som de senaste åren haft stora internationella framgångar och i våras utnämndes till hovsångare på hemmaplan. Arabella är ett nytt kapitel för både Göteborgsoperan och henne.
- Vi gör alla våra roller för första gången, vilket är är häftigt och känns jättebra. Operan heter visserligen Arabella, men det finns många bärande roller och jag tycker det är roligt att komma hit och sjunga i ett sammanhang där jag inte står på scenen hela tiden, säger Nina Stemme.
Ensemblen har just avslutat en repetition. Nu slår hon sig ned i foajén för att diskutera så väl operan som personkemi tillsammans med Kristina Hansson, som spelar Arabellas syster Zdenka.
De störs en smula av en turist som på andra sidan fönstret spanat in en fotograf i arbete och gör sitt bästa för att hamna i blickfånget.
En energitjuv. Sådana finns uppenbarligen överallt. Men kanske är de särskilt vanliga i en värld som operans där så mycket handlar om att stå i rampljuset, funderar Kristina Hansson.
- En del har ett behov av att få väldigt mycket uppmärksamhet, frågar hela tiden "är det bra? Sjunger jag bra i dag?" Då gäller det att freda sig, säger hon och gör en stoppgest.
- Det blir väldigt jobbigt om man ska bekräfta varandra hela tiden i en produktion.
De båda sångerskornas vägar korsades flyktigt på Göteborgsoperan för ett par år sedan då Kristina Hansson gjorde ett blixtinhopp i Rosenkavaljeren. Nina Stemme säger att hon omedelbart kände att deras samarbete skulle fungera.
Även om man inte alltid blir kompis med alla brukar det sällan vara någon större friktion, menar hon. I nästa andetag berättar hon om om ett undantagsfall från i somras. Det ledde nästan till undantagstillstånd, säger hon med ett skratt åt ordvitsen.
- Då var det en person som jag försökte ta kontakt och småprata med, men märkte att hon slöt sig mer och mer. Kanske var det för att hon var en mezzosopran på väg in i sopranrepertoaren, men inte riktigt visste. Hon hade iallafall problem med mig och hela världen. Då blir det lite tyngre att arbeta, säger Nina Stemme som valde att lägga locket på eftersom allt fungerade på scenen.
Arabella handlar i högsta grad om samspelet mellan människor. Både Nina Stemme och Kristina Hansson tycker att regissören Christof Loy har en fin känsla för att fånga relationerna. Dramat är sällan spelat, bland annat för att det är svårt att hitta röster som klarar de manliga huvudrollerna, kanske också för att det har en air av svunnen tid. Men den avskalade scenografin på Göteborgsoperan tar bort uppmärksamheten från tiden och riktar in den på människorna, menar de.
- Det kan faktiskt passa i vilken tid som helst, även om man sjunger om hästar och bjällror. Det ska ha liten smak av Wien och där kör man fortfarande häst och vagn, iallafall för turisterna, säger Nina Stemme.
Richard Strauss parhäst Hugo von Hofmannsthal ligger bakom librettot till operan som hade urpremiär 1933. Det handlar om familjen Waldner som försöker gifta bort Arabella med en rik man. Det innehåller två kärlekshistorier och är fullt av förvecklingar.
Kristina Hansson tycker att musiken är fantastisk och vägledande. Nina Stemme säger att Arabella är en gåtfull figur som hon de senaste veckorna ägnat mycket tid åt att försöka få grepp om. Förr bearbetade hon oftast sådana funderingar med kollegorna men försöker undvika det nuförtiden.
- Det blir bättre när var och en gör det för sig själv. Då uppstår nya saker när man möts i nästa repetition. Berättar man för mycket om vad man tänker på tar man bort den lilla hemligheten man ska ha med sig på scenen. Till och med regissören ska man överraska lite grann.
