Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Elisabeth Alvenby

Ingrid Norrman: Vi har plats för fler i mitt Bagaregården

Kulturkrönika

Vad betyder solidaritet när den kommer för nära dig själv och ditt eget hem? Frågan blev akut i helgen på gården till vårt idylliska lands-hövdingehus i Bagaregården.

Jag hamnade i området för över 30 år sedan och ville aldrig flytta. Här fanns en stad i staden, en stadsdel där människor kände varandra och gårdarna blev mötesplatser över generationsgränsen.

Här föddes mina barn. Här kunde jag ringa Robert i glasmästeriet på Stockholmsgatan när sonen och hans kompis skjutit sönder glasrutan i porten med ärtrör och be: Snälla laga rutan så kommer jag in och betalar i eftermiddag. Och det gjorde han så klart.

Här kunde jag ringa Behsad i servicebutiken när dottern ringde hemifrån och plötsligt behövde en tjuga för att klassen skulle till Valhalla och simma. Han gav henne pengarna, jag betalade tillbaka på hemvägen från jobbet.

I området har jag vänner som jag kan kila in till utan att behöva ringa först. Sedan kommer jag hem med plommon och rabarber.

När min granne Mats var trött på tavlan han hade i hallen fick han låna en oljemålning på ett tivoli från 40-talet. När han tröttnade på den lånbytte vi tillbaka igen.

I går morse kom en annan granne upp och berättade att jag glömt stänga en av sidrutorna på bilen. Tack Micke!

Jag bor i en idyll. Föräldrarna kör sina lågstadiebarn till Bagaregårdsskolan och kramar dem hejdå. Nästan alla har jobb, bil och bredband hemma. De reser bort på semestern.

Jag skulle önska alla barn en lika trygg uppväxt som den mina barn har haft i Bagaregården. Men så ser inte världen ut idag. 60 miljoner människor är på flykt. Över hälften av dem är barn.

En kvinna som hade lyckats ta sig över till Turkiet från Aleppo med sin familj berättade i P1 i går hur hennes 12-åring börjat stamma svårt sedan en granat landat nära deras hem. Hans lillebror hade tystnat helt. Över 2 600 personer miste livet när de försökte ta sig över Medelhavet fram till 1 september förra året. Vilka fasor skulle få oss här i Bagaregården att sätta oss själva och våra familjer i en liten gummibåt för att göra den resan?

Några av dem som vågade livet klarade resan. En del av dem har kommit till Göteborg. Nu ska de försöka läka kropp och själ i de tillfälliga bostäder kommunen vill bygga på Ånäsfältet i Bagaregården.

Det var det som det snackades om på vår gård i helgen när flygbladsutdelarna dök upp med budskapet Bevara Ånäsfältet inför stadsdelsnämndens möte på tisdagen.

”Det är den enda gräsplan våra barn har”, sa de. ”Var ska de annars leka och var ska de grilla?”

Tio minuter bort ligger Delsjöområdets 760 hektar stora naturreservat.

Nej, det handlar inte om barnens grillning. Det handlar om de vuxnas rädsla.

Världen ser inte ut som den gör i Bagaregården och inte Göteborg heller. Var fjärde göteborgare är född i ett annat land. Det vore fint om de också fick plats i vår segregerade stadsdel.

Mest läst