Alla tycker något om Heden just nu. Men ingen har plockat fram det viktigaste argumentet för att värna denna plats mitt i Göteborgs hjärta.
Förtätning är ledordet för dagen. Inte konstigt att byggnadsnämnden i Göteborg vill bygga bostäder och kanske badhus, konsthall, bibliotek, idrottsmuseum och sporthall längs Hedens norra och östra sida, ivrigt påhejade av stadsarkitekt Björn Siesjö som menar att Hedens stora ytor används till helt fel saker. GP:s ledarskribent Adam Cwejman nöjer sig inte med att bygga åt två håll utan vill ha hus hela vägen runt Heden, medan kultursidans ena arkitekturskribent, Mark Isitt, vill bebygga hela den öppna ytan.
Kultursidans andra arkitekturskribent Ola Nylander vill istället värna hela den öppna ytan. Föreningen göteborgarnas Heden kan tänka sig ett höghus i norr, men vill för övrigt bevara ytorna. Och Gothia Cup-generalen Dennis Andersson hävdar att husbyggena hotar hela fotbollsturneringen. "Det handlar ... om den unika miljö Heden är ... Det är inte aktuellt att spela fotboll på bakgården till ett 30 våningar högt höghus."
Och här närmar vi oss kärnan. För vad är det unika med Heden? Jo, att i en stad som håller på att brytas sönder av segregation är Heden det enda ställe i centrala staden där hela Göteborg möts varje dag. Jag vet, jag cyklar över Heden olika tider på dygnet flera gånger i veckan. Och varför möts människor just där? För att de känner sig hemma. Det är enkelt att "ta sig in" i området. Det är inte FÖR fint. Det är välkomnande. Sådana platser ska särskild värnas i stadsmiljön.
Men fotbollsplanerna ska ju vara kvar, säger ni. Det är ju inte hela Heden som ska bebyggas. Då har ni inget förstått. Se vad som händer på Långgatorna. Bostadsrätter säljs för fem, sex miljoner. De som köper lägenheterna vill ha det fint omkring sig och en bra ekonomi i sin förening så hyrorna på lokalerna i gatuplan höjs och de små verksamheterna trängs bort. Gårdarna stängs med robusta järngrindar. Restauranger med musikverksamhet tvingas stänga för att de stör. Hela området förändras.
Om det byggs en rad fräcka höghus runt Heden och lägenheterna säljs för åtta miljoner styck är det klart de som bor där vill ha en fin bakgård. Klart de blir störda när det hojtas från fotbollsplanerna klockan tio på kvällen. Kanske kommer bollar flygande och landar i föreningens rabatter.
Heden kommer att bli lite prydligare. Lite slutnare. Och snart har Göteborg mist sin enda stora gemensamma mötesplats.
Då och då kan Göteborg ändå kännas som en hel stad, som under prideparaden eller Hammarkullefestivalen. Kulturkalaset bryter också nya barriärer; när Linda Pira spelade på Kungstorget stod både hennes fans och saluhallens kunder framför scenen.
Men det var en spelning, en sommar.
Heden lever än så länge året om.
Vi som vill bevara den öppna platsen slåss också mot alla som kan tjäna stora pengar på att bebygga den. Se där något man skulle kunna skriva en teaterpjäs om i Göteborg.
