Moderaternas straffskatt på arbete. Så löd den dramatiska rubriken till Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen. Dramatikens bakgrund är att den nyligen tillsatta socialförsäkringsutredningen har fått regeringens uppdrag att utreda införandet av en allmän och obligatorisk a-kassa.
Men man kan säga att finansminister Anders Borg serverade Socialdemokraterna den bollen. I Ekots lördagsintervju den 29 augusti sa han bland annat så här:
– Om det blir en obligatorisk avgift då måste man börja ta ut den av alla som uppfyller arbetsvillkoret. Det blir naturligtvis en skatt på att börja arbeta ... Höga avgifter blir en straffbeskattning på att gå in på arbetsmarknaden och det är inte bra.
Och Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros missade inte möjligheten att returnera bollen hårt skruvad:
– Arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig.
Om man använder orden för en nationalekonomisk lek kan avgifterna för en obligatorisk a-kassa beskrivas som en skatt på att börja arbeta. Och med samma lekfulla logik skulle sjukförsäkringen kunna beskrivas som en skatt på att vara frisk.
Men Östros a-kassa har aldrig varit frivillig, är inte frivillig och kommer inte att bli frivillig. Det är bara medlemskapet och möjligheten att få ut ersättning som är frivilligt. Alla måste vara med och betala för a-kassan. Medlemsavgifterna täcker bara en mindre del av kostnaderna. Större delen av a-kassan finansieras med arbetsgivaravgifter – alltså skatt.
När socialdemokraterna senast satt i regeringsställning var förhållandet 90 procent skatt och 10 procent avgifter. Alliansregeringen har höjd avgiftsandelen. Thomas Östros vill sänka avgifterna samt höja och vidga ersättningen. Alltså kommer skatteandelen, som alla betalar, att öka om Socialdemokraterna vinner valet och Östros blir finansminister.
Om alla betalar och alla kan bli arbetslösa förefaller det högst rimligt att alla också kan få ut ersättning vid arbetslöshet – alltså en obligatorisk a-kassa. Att Östros säger nej beror på att LO säger nej. Och att LO säger nej beror på att a-kassorna ses som ett viktigt medel för att värva medlemmar.
Men LO:s problem med att få medlemmar är inte ett legitimt skäl för att behålla ett bristfälligt socialförsäkringsskydd.
Hur en obligatorisk a-kassa skall se ut kan diskuteras. Det är detta Socialförsäkringsutredningen skall göra. Regeringen vill ha olika avgifter, satta efter risken för arbetslöshet. Det låter krångligt och byråkratiskapande. Dessutom har Thomas Östros fog för sin kritik att ett system med differentierade avgifter slår orättfärdigt hårt mot dem som tjänar minst. Hotellstäderskan skulle få mycket högre avgift än hotelldirektören.
Om vi jämför med sjukförsäkringen så har rökaren eller den som utövar en farlig sport inte högre avgift än den som lever sunt, utan att ta några onödiga risker. På ett sätt är det orättvist, men systemet blir enkelt och respekterar människors frihet. Av samma skäl talar mycket för att en obligatorisk a-kassa bör ha samma avgift för alla.
GP 7/7 -10