Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ilska hos våldsbenägna islamister

Karikatyrer av profeten Muhammed, teckningar med Muhammed som rondellhund och skandinaviskt deltagande i krigen i Irak och Afghanistan. Det är faktorer som väckt ilska hos våldsbejakande islamister i bland annat Sverige. Och i nuläget hjälper inga olivkvistar.

– När det gäller riktigt radikala grupper spelar det ingen roll. Då hittar de en annan krok att hänga upp det på, säger Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att ens teoretiskt tänka sig att Jyllands-Posten skulle göra någon form av avbön skulle således inte hjälpa. Tidningen var målet för onsdagens avstyrda terrordåd och har med hänvisning till yttrandefriheten publicerat de omdebatterade Muhammedkarikatyrerna.

– I det avseendet finns det inget de utsatta kan göra. Det här är extrema grupper, de vill inte ha någon uppgörelse eller olivkvist, säger Hjärpe.

Inspiration

Enligt en rapport som Säpo publicerade för två veckor sedan finns knappt 200 våldsbejakande islamistiska extremister i Sverige, bland dem svenskarna som greps i Danmark på onsdagen. De 200 är i snitt 36 år gamla och i huvudsak män boendes i storstadsregionerna. Internet är en viktig del i deras liv – både som gruppforum och för information. Säpo nämner bland annat det engelskspråkiga magasinet Inspire som ges ut av terrornätverket al-Qaidas gren på den arabiska halvön. I det första numret, från i somras, finns texter av den USA-födde predikanten Anwar al-Awlaki samt en artikel om hur man gör en bomb hemma i köket.

– Engelskan är viktig i de här grupperna, genom att uttrycka sig på engelska får man genomslag i hela världen, konstaterar Hjärpe.

Björn Kumm, som skrivit Terrorismens historia, noterar att via internet sprids också videor av till exempel USA:s övergrepp i Abu Ghraib-fängelset i Bagdad, vilket spär på ilskan.

– Klart att många blir ytterst förgrymmade, säger han.

– Frågan är hur man bemöter det.

Ökning?

De flesta av de knappt 200 extremisterna vill göra insatser i andra länder som Afghanistan och Somalia, betydligt färre bejakar aktioner i Europa. Ändå har vi på knappt tre veckor sett två incidenter i Skandinavien; självmordsdådet i Stockholm och gripandena i Köpenhamn. Men Hjärpe anser inte att man kan dra någon slutsats om ökad aktivitet här.

– Jag är snarast förvånad över att det inte skett fler incidenter tidigare, säger han.

/TT

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.