Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Flera språk hotas vid Göteborgs universitet. Om nedragningar sker kommer universitet endast att erbjuda undervisning i åtta språk, skriver debattörerna.

Illa tänkt om språk på Göteborgs universitet

Att i en tid av globalisering dra ner på undervisning och forskning kring språk och litteraturer är inte bara otidsenligt utan vetenskapsfientligt och nationalistiskt, skriver 19 professorer.

Nu hotas ytterligare språk av nedläggning på Göteborgs universitet. I dag samlas den humanistiska fakultetsnämnden till möte för att fatta beslut om indragningar av undervisning i ryska, italienska, antik grekiska och fornkyrkoslaviska från 2013. Det blir i så fall inte första gången som just språkämnena drabbas. För precis ett år sedan ställde humanistiska fakultetsnämnden in all undervisning i nederländska, hebreiska, polska och andra slaviska språk. Om indragningarna blir verklighet kommer GU att erbjuda undervisning i endast åtta språk. Detta skall jämföras med Uppsala universitet med ett 30-tal språk, Lunds universitet med 17 och Stockholms universitet med 21. Är det så ett av de största universiteten i Nordeuropa (se GU:s hemsida) vill framstå?

Dåliga och föråldrade beslutsunderlag samt avsaknad av konsekvensanalyser gör att GU riskerar att hamna i bakvattnet, trots vackra ord om internationalisering och globalisering.

Två stora kulturspråk

När humanistiska fakulteten för några år sedan omorganiserades och institutioner gick samman underströks de pedagogiska och vetenskapliga vinsterna med att samla alla språk (utom de nordiska) i en och samma institution. Detta tog de ingående ämnena i Institutionen för språk och litteraturer fasta på. De nu hotade moderna språken, italienska och ryska, två stora kulturspråk, är en aktiv del av institutionens forskningsmiljö, liksom antik grekiska och fornkyrkoslaviska ingår i forskning om äldre texter. Ytterligare språk, arabiska, kinesiska och latin, står inför hotet om en komprimerande flytt till andra miljöer utanför språkinstitutionen.

Såväl i utbildning (språk-, översättar- och lärarprogrammen) som i forskning utarmas fakulteten av att flera språk, och därmed värdefulla kontrastiva perspektiv, går förlorade.

Absurd konsekvens

Nedläggningen av språkämnen är en absurd konsekvens av medelstilldelningssystemet för grundutbildningen om det tillämpas strikt. Ett ämne tilldelas en viss summa för varje helårsstudent. För att betala de lärarresurser som enligt Högskoleverket behövs, måste ämnet ha ett visst antal helårsstudenter. När systemet infördes, påpekades möjliga konsekvenser för de så kallade småspråken. Regeringen svarade då att systemet inte skulle tillämpas strikt, utan att de enskilda universiteten hade ansvar för vilka ämnen de erbjuder. Detta ansvar tar nu inte Göteborgs universitet.

Vad händer med universitetets samhällsansvar för högre utbildning, inklusive kvalificerad språkutbildning, när den humanistiska fakulteten och därmed också GU utarmas på detta sätt? Skall ingen längre kunna läsa Dante, Dostojevskij och Platon på originalspråk? Vad innebär det för andra humanistiska ämnen som litteraturvetenskap eller historia?

Illa genomtänkt förslag

Att i en tid av globalisering dra ner på undervisning och forskning kring språk och litteraturer är inte bara otidsenligt utan vetenskapsfientligt och nationalistiskt. Att avhända oss möjligheten till kunskaper i äldre språk är att medvetet blunda för hur de mänskliga kontakterna i alla tider har konfronterats över alla gränser. Detta är vi inte ensamma om att tycka.

Fram till tidigt i måndags hade en petition på nätet för att rädda de hotade språken samlat runt 1000 underskrifter. Det är alltså långt fler än det hundratal anställda vid Institutionen för språk och litteraturer som inser värdet av ett brett språkutbud. Bland undertecknarna finns åtskilliga kolleger från andra humanistiska ämnen.

Vi, professorer vid Institutionen för språk och litteraturer, kräver nu att detta illa genomtänkta förslag dras tillbaka.

Eva Ahlstedt, professor i franska

Karin Aijmer, professor emerita i engelska

Christiane Andersen, professor i tyska

Ken Benson, professor i spanska

Gunnar Bergh, professor i engelska

Christina Heldner, professor emerita i franska

Jennifer Herriman, professor i engelska

Karin Hult, professor i antik grekisk

Folke Josephson, professor emeritus i sanskrit

med jämförande indoeuropeisk språkforskning

Magnus Ljunggren, professor emeritus i slaviska språk

Yasuko Nagano-Madsen, professor i japanska

Sölve Ohlander, professor emeritus i engelska

Ronald Paul, professor i engelska

Edgar Platen, professor i tyska

Jan Retsö, professor i arabiska

Ingmar Söhrman, professor i romanska språk

Noriko Thunman, professor i japanska

Enrico Tiozzo, professor emeritus i italienska

Gunhild Vidén, professor i latin

Tetz Rooke ,professor i arabiska

Mest läst