Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    IFK-föräldrar vittnar om psykiskt lidande

    Spelare som mår dåligt, blir utfrysta, förlorar självkänslan - och så småningom hjärtat för IFK Göteborg. Föräldrar och tränare vittnar om en ungdomsverksamhet som inte lever efter sina egna riktlinjer – att alla är lika mycket värda.

    I riktlinjerna som beskriver IFK Göteborgs akademi förklaras de fyra k:n som ska genomsyra verksamheten – kamratskap, kul, kämpa och kunskap. En av de fyra målsättningarna som listas är att "Alla ska minnas tiden i IFK Göteborg som en höjdpunkt i livet."

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    GP har talat med ett femtontal föräldrar och tränare som är eller har varit i IFK:s akademi och de målar upp en bild av verksamheten som är långt från de fina ord som är satta på papper.

    En stor del i kritiken rör den nivåanpassning klubben jobbar med. Nivåanpassning innebär att man delar in en trupp i olika grupper utifrån kunskapen i ett visst moment, för att alla ska få träna med andra som ligger på samma nivå och därmed få bästa möjliga utveckling. Men föräldrar beskriver att i verkligheten cementeras de här grupperna på Änglagården och att långtifrån samma uppmärksamhet och uppmuntrande ges till de killar som är lite långsammare i utvecklingen än de som är bäst. Konsekvensen blir spelare som känner att de inte duger och förlorar självförtroende och självkänsla.

    – Tränaren pratade öppet om sina "golden eggs" inför laget. Det är mycket fokus på fysiken och min son, som var liten till växten, blev kallad "tunnis" av tränaren. Det blev ett psykiskt lidande. Det känns som ett utstuderat mönster, de vill bli av med de spelare de inte tycker följer deras normer, då tröttar de ut dem tills de slutar självmant, säger en förälder.

    Varje åldersgrupp spelar i två serier, där det är tänkt att de olika spelarna ska få möta motstånd på en jämnstark nivå, men i verkligheten dubblerar ofta de bästa spelarna, på de sämre spelarnas bekostnad. Nivåanpassningen innebär också att de bättre spelarna får åka på cuper med högre status än vad de sämre spelarna får, vilket skapar en känsla av att inte vara bra nog och ökar på klyftan mellan spelarnas kunnande.

    – De som inte är stjärnor ger upp, de upplever att "jag är ju redan bortsorterad".

    Tidigare har spelare i IFK Göteborgs akademi fått vara kvar tills de är 15 år men i fjol valde klubben att elitsatsa tidigare och gallrar numera i lagen när spelarna är 14 år.

    I november fick tio spelare i P99-laget veta att de gör bäst i att söka sig till en annan förening. Laget har därefter kompletterats med ett antal nya spelare från andra klubbar. Innan säsongen hade akademin ett möte med spelare och föräldrar där de berättade att vissa kunde få lämna efter 2013.

    – Det väckte massa frågor hos spelarna, "Vad ska jag förbättra för att klara mig?" Det var nästan skräcksvar från tränarna: "Du får inga svar på det", berättar en förälder i laget.

    En annan förälder ger samma bild:

    – De höjer kraven i och med mötet, men de ger inte några verktyg som hjälper killarna att utvecklas. Det var väldigt stor prestationsångest hos killarna. De gör det de allra helst vill göra, samtidigt är det hög press och de vågar inte göra saker på planen. Vissa andra är favoriserade och blommar ut.

    När säsongen var slut fick sonen ett sms med en tid för ett möte med förälder och två tränare.

    – Först fick han en fråga, "hur tycker du att det har gått?", sedan sa de att "för din egen del är det nog bäst att du söker dig till en annan klubb". De sa att det var elva tränare som bedömt det här, men han fick inte med sig något om vilka de var, hur det gått till eller varför han inte fick vara kvar. Han var sammanbiten och höll ihop där inne, sedan bröt han ihop efteråt, på parkeringen, säger föräldern, som inte förstår den tidiga gallringen.

    – De försöker anpassa sig till omvärlden men det motsäger den filosofin de började med, att spelare utvecklas och mognar i olika takt och om du bara orkar träna 10 000 timmar så kommer det till slut. Du kan omöjligen säga vilken 14-åring som blir en A-lagsspelare i IFK.

    Många ser den stora tränaromsättningen i akademin som en stor del i problematiken. En spelare kan ha 15 olika huvudtränare från att de är 6-14 år.

    – En akademi lyckas om den har bra ledare, men det är alldeles för få bra ledare i IFK. Det blir förvirrat i laget med så många tränarbyten, det är så otroligt olika vad de gör och vilka direktiv de ger, säger en förälder.

    Den framarbetade utbildningsmodellen visar liksom skolans läroplan vad varje grupp ska träna på i olika åldrar, men i praktiken fungerar det inte.

    – Jag skulle vilja säga att varje tränare jobbar efter egen modell, säger en tidigare tränare i akademin.

    Flera föräldrar ifrågasätter motiven till att bli tränare i IFK Göteborg.

    – Många tränare vill vara med och glänsa i rätt dräkt, även om de inte har kompetensen.

    Det de flesta föräldrar efterfrågar, är en större tydlighet och en bättre kommunikation – vad ska IFK Göteborgs akademi stå för?

    – Det har nog växt fram, att de kommit fram till att de måste ha mer elitverksamhet. Jag som person har inga problem med det – om man säger det tydligt utåt. De är rädda för att säga vad de egentligen har för slags verksamhet, de skulle vinna så mycket på att vara tydliga. Nu upplever man det som en lögn, säger en förälder.

    – Det som tilltalade med Blåvitt var 4K – att ha kul, jobba med kamratskap, kämpa – det genuint svenska. Samtidigt som de hade ett seriöst, bra program. Så är det inte riktigt i verkligheten, säger en annan.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.